Minnen!

Dagar som denna är rätt uppskattade ibland, fast samtidigt hade jag inte velat leva om just denna dag på just detta sätt. Med 'detta sätt' menar jag självfallet att vårt internet gick i sönder och inte funkade igen förrän vid tre, EFTER att jag och pappa varit på datorbutiken och köpt en ny router. Observera att jag innan dess ringde Telia-support för att få reda på vad felet var. Det är nu ni inte ska veta om att Telia-supporten är en röstbrevlåda som fungerar på samma sätt som när man ringer och kollar busstiderna.

Hur som helst så städade jag efter vi kommit hem och ätit lunch. Eller ja, jag dammsög och städade badrummet här nere, sedan började internet funka igen så jag fortsatte inte med badrummet där uppe förrän vid fem. När mamma sedan kom hem blev det drink med brie-ost, följt av en promenad med Roland och Gunilla. Det var väldigt trevligt med tanke på att vi gick till Jägersro Center för att jag skulle ha något gott till kvällen och mamma headset till sin jobbtelefon.

Sushi har även gjorts, jag gjorde hälften, mamma hälften. De var inte världens vackraste precis, snea och platta, men goda var de. Sedan har det mest skrattats (vi skrattar inte alls lika mycket när Arvid är hemma...) åt min historia om hur jag kom på att tomten inte existerade (iallafall i den mån att han gör hembesök).

Det var faktiskt första julen i detta huset jag kom på att tomten nog inte kom hem hit. 1997. 6 år. Trodde på tomten rätt länge får jag säga! Iallafall. Mamma gick praktiskt taget mitt i julmatsätandet och sa att hon skulle betala några räkningar åt en av de som hon var godman åt då. Detta köpte jag. Det som fick mig att tvivla var för att jag, några minuter efter mamma gått, frågade pappa vart hon skulle. Då svarade han; "åh, ja, hon skulle ner i källaren och hämta några stickkontakter!" En av de grundläggande sakerna man kontrollerar inför att en av föräldrarna ska klä ut sig till tomte är åtminstonde så man har samma anledning till varför personen i fråga gick. Aja. Det låter inte speciellt roligt, men det var det!

Nej, nu ska jag fortsätta med att hitta underbara citat från Twilight-serien och Harry Potter-böckerna som jag ska sätta upp på min dörr. Efter detta ska jag titta på det allra sista avsnittet av Gilmore Girls.

Tjingeling!


Hårfärgning... igen?

Mitt hår är i skrivande stund så mörkbrunt att det ser svart ut. Men jag tycker om det ändå; jag får helt enkelt hoppas på att solen lyser mycket på mitt hår de närmsta månaderna så folk inte tror jag har svart hår. Jag kanske ska börja öva upp ett klassiskt, avsnäsande svar? "NEJ! Det är BRUNT förhelvete!" För oorginellt kanske? I'll work something out.

Körlektionen tidigare idag gick helt okej. Jag skulle vilja säga super, men då tror ni alla att det var mitt körande som var super, vilket det knappast är. Men körläraren (Lasse!), 60+, var bra. Eller man kanske inte säger att en körlärare är bra? Äsch, jag inför det nu isåfall.

Jag har tittat på de 5 eller 6 första avsnitten av säsong 5, One Tree Hill. Jag tycker om denna säsongen, men my heart breaks a little bit för varje avsnitt som passerar utan att det blir Lucas och Peyton igen. Jag vet inte hur långt de har kommit på femman på söndagar, men av den sneaken jag fick förra söndagen var de fortfarande inte tillsammans.
Å andra sidan är det rätt patetiskt att sitta hemma och hoppas mer än allt annat att Lucas och Peyton blir tillsammans igen, eller att Mike Delfino inte var död (woho!). Men å en annan sida så är det extremt patetiskt att vara förälskad i en bokkaraktär (eller ja, jag ska inte ljuga. Flera stycken), men jag tycker samtidigt inte det är löjligt. Därför fortsätter jag hoppas att de blir tillsammans, att Mike och Susan blir tillsammans igen, att Dr Hunt kommer tillbaka för att bli tillsammans med Christina, att George och systern-till-Meredith-som-jag-helt-glömt-namnet-på blir tillsammans.

Nej, nog för mig. Nu tänkte jag gå upp och läsa lite Harry Potter, just for the sake of it.


I'm drivin' awaaay.

Jahaja, nu har jag kommit hem. Eller jag kom faktiskt hem igår, vid ett, men har inte orkat uppdatera sedan dess. Var hos mormor, och det var mycket trevligt. Nu sitter jag och är rätt nervös inför min första körlektion (med bilskola alltså, kört har jag gjort innan). Fast bara för man är nervös betyder det inte att man inte kan göra andra saker samtidigt, så därför tittar jag på OTH, säsong 5.

Tjingeling!

He's aaaaaall right.

Blev inget inlägg igår, dagen blev lite screwed up. Inte på ett dåligt sätt, utan på ett konstigt sätt. Den gick ovanligt fort, jag fick ingen biologi gjord, jag kommer inte ens ihåg att jag åt middag (men samtidigt VET jag att jag gjorde det). Som sagt, helskum.

Idag var det LWC (Lund Word Championchip) som jag och Veronica så snällt anmält oss till. Jag tyckte det gick helt okej. Jag tror iallafall att jag nu berättat för ca 5 personer att ordet 'garlic' var med. Vad jag inte kan sluta tänka på är "tänk om jag läste fel och garlic inte alls var med?" TABBE. Äsch, jag får dubbelkolla det i tidningen imorgon.
Något annat jag också berättat för minst 5 personer är ett av skämten i slutet som jag faktiskt började skratta åt;
"There was a man who got his whole side cut off. He's all right now."

Jaja, vad är inte en bal på slottet? Ska nog försöka plugga lite biologi nu innan mamma kommer hem (för då ska vi ut och kööööra!)

Tjingeling!

PS. Mötte Thomas i trappan och han bidrog med en egen pun; "God said to all the animals 'Now Multiply!". Then the snake replied 'I can't, I'm an adder." Den var rätt rolig den med!

Boknörd.


Jag vet att ni visste det egentligen.

Måndag

Jag tänkte precis börja inlägget med "Denna dag är bra", men insåg att jag börjar majoriteten av mina inlägg med det. Så nu blev det denna början på inlägget istället. HA!

Denna dagen är faktiskt rätt bra. Seg fransklektion, gympalektion där jag var i lag med två killar; två av de mest sportiga killarna i klassen. I och med detta var gympan rätt lugn eftersom jag inte behövde anstränga mig speciellt mycket.
Jag skulle egentligen varit i skolan nu, ätit lunch och sedan haft mikrobiologi. De nio musikeleverna i klassen gick runt hela morgonen och retades för de slutade efter gympan. Helt plötsligt kommer budskapet från himmeln; vår lärare i mikrobiologi är sjuk och lektion är inställd. Det kan man inte annat än att älska.

Jag stack bort till bilskolan efter gympan. Jag har nu bokat in en körlektion, så jag kan köra med någon annan än mamma och pappa. Det känns bra, men jag kommer vara så otroligt nervös! Kanske bäst att säga att jag ALDRIG kört tidigare, och sedan rocka ass för att vara en "nybörjare"?

Söndag - YIPPIE!

Jag tror jag har läst 5 olika blogginlägg med titeln 'Söndag' följt av hur deprimerande söndagar kan vara. Vanligtvis brukar jag hålla med, om inte beklaga mig ännu mer över det. Men icke idag! Jag har varit med mamma och handlat, spelat wow, övningskört OCH lagat mat till hela familjen. Denna dag är, precis som gårdagen, bra. Jag tänkte spela lite wow nu igen, men mamma ropade precis att det var drink-tajm, så tjingeling!

Brev.

Sitter och lyssnar på 'Nothing compares 2 u' med Seaned O'Connor. Detta är tydligen mina föräldrars låt. Vad jag även fick veta under kvällen var att de brukade skriva brev (aka kärleksbrev) till varandra när de precis blivit tillsammans. Ytterst sweet.

Ville bara dela med mig av det + denna underbara låt. Nu ska jag spela wow med Matilda. KÄNN PEPPEN.

http://www.youtube.com/watch?v=rO8JWbG6bVw

Lycka.

Idag är en riktigt bra dag! Jag har äääää(osv)ntligen skorna i mitt hus. De asheta skorna som inte alls är mig och som enligt mitt måttband har 11,5 cm hög klack. Men gud vad jag älskar dem! Det blev även två par benvärmare och fyra strumpor från strumfabriken. Men åh, skorna!

Det har inhandlats en Rebull och en 1,5 liters Cola för att jag inte ska somna vid tangentbordet inatt. För inatt ska jag och Matilda spela wow minsann! Massa roligt.

Något som jag också sett fram emot hela veckan (ja, kanske lite patetiskt) är middagen ikväll; RÄKMACKA. En av de godaste maträtterna i världen, bokstavligt talat.

Från det ena till det andra så kom jag och pappa in och pratade om framtiden innan idag. Vad jag vill jobba med och liknande. Då sa jag att jag inte kan se mig själv som så mycket annat än en författare. Då svarade han; "Amen bli det då! Skicka in massa grejer till förlag! Sätt igång! Det är bara att bli det!". Haha, suuuuuure.



Ni ska veta att jag skiter fullständigt i om ni tycker de är snygga.
Jag älskar dem ändå.

Hej.

JAG ÄLSKAR KENT. JAG HATAR MIN FAMILJ. JAG HATAR ATT STÄDA. JAG HATAR ATT JAG ALDRIG RÄCKER TILL HÄR HEMMA.

Nu måste jag gå igen.

HEJ? Va? Är du där?!

Nu kom jag visst in i en fin liten blogg-svacka igen. Men så kan det gå! Jag är fortfarande allmänt glad för allting iallafall. Det är riktigt skönt att kunna vara det igen! Dock sitter jag och funderar på om han tror att jag och min lillebror inte VILL gå på begravningen. Haha, ja, från det ena till det andra! Nej, men han var här häromdagen och så sa mamma och pappa att vi inte skulle komma. Inget om varför. Men det gör man ju inte när man tackar nej till att barnen ska komma på en begravning sådär, men ändå. Han förstår. Det känns iallafall så.

Idag fick jag med mig Veronica att göra Lund Word Championchip på onsdag. Jag ville göra det, men inte ensam, och hon verkade rätt pepp på det. Hon insåg iallafall samma sak som jag hade gjort; även om det går åt helvete vet Ylva ändå att vi har gjort det! Vi gick iallafall och sa till henne på lunchrasten, och hon blev riktigt glad. Eller rent skräckslagen på bara tanken?

Jag skulle även leta upp bildläraren så vi kan ändra mitt betyg i Estetisk Verksamhet någon gång. SJÄVKLART var hon inte där idag. Det kommer troligtvis aldrig bli av. Hon kanske rent av undviker mig. Only time will tell.

The music in me is... somwhere.

Sheisse pommes! Det är tydligen 86 personer från USA som läst min 'The art of departure' när jag la upp den på fanfiction.net! Inte helt fel. 20 från England, 12 från Canada, sen mestadels 2 från övriga länder. Inte helt fel må jag säga!

Vad jag också tycker är väldigt spännande är hur sugen jag blev på att spela trombon när vi satt och åt middag. Detta ledde till att jag spelade i en halvtimme. Det kändes bra!

Nu ska jag återgå till att kolla igenom alla hemsidor innan det ska spelas lite wow.

Ps. Det är hemmafruarna om lite mindre än två timmar!

Pssssssyik.

Under dagen började hela klassen fundera på hur det faktiskt hade gått på fysikprovet. Tror ni att vi fick tillbaka provet? NEJ. Men nu när jag har funderat på det så kan det ju kvitta om jag måste vänta ett dygn till. Det är ju inte så att jag väntar på ett domstolsbeslut - endast ett provresultat.

Sedan jag kom hem från skolan har jag gjort en del kemiuppgifter, samtidigt som jag kollat på bland annat Just shoot me. Sedan kände jag att jag var värd en paus och har nu suttit här och degat en stund (haha, faktiskt bara 20 minuter!). Jag är mer sugen på att läsa engelskboken än vad jag är göra kemi, så jag får se hur jag gör.

Tjingeling!


Nature can work miracles.

Jag tror jag drack lite för mycket Cola innan jag skulle lägga mig (eller så var jag helt enkelt bara inte trött!). Jag låg iallafall uppe till halv tre, pigg som en lärka, och fick läst 100 sidor i The Host. Sedan låg jag uppe till kvart över tre och glodde på Runaway Bride. Den är chillad att titta på sådär mitt i natten. Jag tänkte hela tiden "om jag inte somnar nu kommer jag ångra det imorgon" som snabbts följdes av "okej, jag skippar franskan då".
Tror ni jag skippade franskan idag? NEJ. Jag insåg att det var redovisning och det var lika bra att få den överstökad. På gympan överdrev jag min smärta i vaden lite och Linnéa fick plöstligt halsont. Vi slapp hinderbanan och gick på löpband istället!
På mikrobiologin skulle vi labba, dvs stanna kvar till halv fyra. Ingen glad tanke. Vi stirrade in i mikroskop i hopp om att se några bakterier som SKULLE vara där men inte alltid ville komma fram. Jag fick iallafall huvudvärk av det. Jag blev även sparkad precis nedanför brösten, där revbenen delar på sig, av Jenny. Detta därför att jag sparkat henne på benet. Det roliga var att när hon sparkade mig där släppte ett lock för öronen jag inte visste jag hade. Naturens under...


Letters from nobody...

För 5 eller 6 veckor sedan skickade jag ett brev till J.K Rowling. Eller ja, inte till hennes hemadress eller något, men ja, ni fattar, haha. Hur som helst så fick jag svar idag! Dock var det ett brev som skickas som svar till alla, men där stod ändå 'Dear Olivia' och där stod "Sent by Owl" högst upp. Så jag är glad ändå! De har faktiskt också spenderat 5 pence på ett frimärke för att brevet skulle komma ända tillbaka till mig, och det ska jag också vara glad för!


Så, idag ...

Så, idag skulle jag då ha åkt till den där skoaffären med mamma, men icke! Hon hade insett att det var smartare att göra det nästa lördag istället eftersom vi ändå ska till strumpfabriken då. Jag tycker inte om när mamma inser saker jag redan visste.
Hur som helst så fick jag läst 60 sidor i The Host (plus hittade x antal glosor). Jag spelade sedan lite wow, följt av en timmes körning med mamma. Det gick riktigt bra med tanke på att jag inte kört alls de senaste tre veckorna.
När jag kom hem insåg jag att jag har en labrapport som ska lämnas in på tisdag, ett kemiprov på torsdag, några mattetal till tisdag och att kunna hela kapitel 4 i mikrobiologin till imorgon. Hittills har jag skrivit halva labrapporten och räknat halva matten. Det känns lungt.

Nej, nu måste jag passa på att be pappa om hjälp med matten när han ändå är i köket! Tjingeling!


The art of departure.

Ingen press på att någon behöver läsa den, men jag tyckte det var kul att lägga upp den här också.


***
Harry took two steps at a time - he wasn't in the mood to get in a conversation with anyone about why he shouldn't go. He was fine with Ron and Hermione's desitions; he had never thought they would come with him anyway. But what he wasn't so fine with was Ginny's reaction nor was he fine with Mrs. Weasley's.
In the case of Mrs. Weasley, Harry had a lot of trouble with her. She wouldn't - at any rate - let Harry go. She had even gone as far as trying to get him locked up in Azkaban, but changed her mind in the last minute.
Ginny on the other hand wasn't as, with a lot of irony, easy as Mrs. Weasley. Instead of arguing with Harry, yelling or well, being her usual self, she had gone back into the Ginny she herself used to call the Chamber-Ginny. As you understand, she had gone back into the Ginny she was during her first year at Hogwarts - silent in Harry's presence. Harry had a really hard time dealing with it, not only because he missed her as a girlfriend, but he also missed her as a friend.
So, as he was moving his way up the stairs, this was what occupied his mind. He reached the top and made an immediate left so he could access his and Ron's common room. He closed the door behind him and then heard a loudly cough. He hadn't even seen anyone in the room when he got in there, but he would've recognized that cough anywhere. Ginny.
He turned around and tried to locate her. In the darkest corner in the room, she sat with her legs up and her head leaning against her knees. Harry, who didn't know what do to, pushed himself at the door.
"Erh... what are you doing here, Gin?" he wondered with a voice more shaky than he had intended.
"Thinking," she said plainly. Such a simple answer.
"On what, if I may ask?" Harry asked and he could feel his confidence rise.
"On weather or not I want to do what I'm about to do," she answered and looked up at him. "Please, Harry, I'm not dangerous. You can at least sit on Ron's bed," she sighed with an armmovement towards Ron's bed and Harry gave a nervous laugh as he approached her. He sat down on the other end (Ginny was up by the pillow) with his legs crossed, ready to hear Ginny out.
"Before you say anything, I have a question for you, " Harry said firmly. Ginny didn't say anything; she waited for him to talk. "Why have you been ignoring me since the day I got here?" She rolled her eyes.
"Boys, " she muttered. Sadly, Harry didn't hear this. "You stupid little kreacher. I was just about to get to that point. If you just would've had a little patience." Harry could feel a blush all over his face.
"If I may say what I was about to say in the first place," she continued.
"The thing you didn't even know if you wanted or not?"
"Precisely. First, I want you to know that I've tried," she said with a sombre expression.
"Tried wha..."
"I would appreciate if you would let me finish before you speak. As I said, I've tried, so don't blame me.
Second, you're not like any of my other ex-boyfriends (the beast in Harry's chest growled). You were a friend to me before. And you're still a friend to my brother.
And third, I also want you to know of my sleepless nights. The nights I've tried to sleep, but couldn't. Simply because of you, Harry, " she said and looked straight at him. He had no idea what he would say when she was finished.
"Following this three statements, I also have three conditions for this to work." Harry felt really confused and had to ask.
"I'm sorry, but what exactly has to work? And why so... formal towards me?" She gave a faint smile.
"I'm formal because I don't know how else to act in front of you, " and for the first time, Harry could see how vulnerable she really was. He felt like crying.
"And I'm about to answer your other question. Were was I? Oh, my three conditions," Harry noticed that she started to sound nervous. "The first one is that you can't say no to the third condition. The second is that I truly hope and wish that you'll agree to these conditions. And the third is that I'm..." her voice broke and Harry got up to sit next to her.
"What?" he asked as he put his arm around her shoulders. This seemed to strengthen her. She looked up in his eyes again. "Promise me you wont say no immediately?" He was just about to nodd with a smile when he realised what she wanted. He got up and started to back towards the door.
"NO!" he shouted, almost to loud. As Ginny also connected the dots and realised Harry knew what she wanted, she ran up behind him and pushed herself against the door, trying to block it. Her eyes started to fill with tears.
"No. You're not getting out of this room until we're finished. No, until I'M finished," she said angrily. "And if I may remind you, have you ever seen my bat bogey-spell? It's really good." Harry just stood there, looking at her.
"I'm sorry Gin, but there's no way. I..." he wasn't sure if she wanted him to end that sentence.
"You what?"
"I love you too much for it." They both stood in silence, not knowing what to say. They looked at each other, hurt and angry. Then Ginny, quietly, opened the door and left. Harry had no idea what to do, but a moment later, Ron entered.
"What are you yelling about?" he asked, amused.
"It's not funny. And it was nothing. I've got to go," and Harry left Ron as Ginny had left Harry.
Harry had no idea why, but he walked to Ginny's room. Without even a knock, he entered, but there were no sign of her. He saw that her bathroom door was closed and quickly understood that she was in there. He whispered alohomora, but the door would not budge.
"Gin?" he said carefully. He heard a quiet sob and cleared his throat. "Please let me in," he tried again. He sighed loudly before he left her room to do some thinking of his own.

***

After an hour alone in Ron's room, Ron and Hermione entered carefully.
"Harry, please tell us what's wrong," Hermione pleaded as she sat down on the floor next to him. Ron did the same.
"It's Ginny. She's turned in to a moron over the summer," he sighed.
"What did she do? It couldn't possibly be so terrible," Hermione said as the relief spread in her voice. She had thought it to be something worse.
"She wants to come with me," he said quickly and shuddered at the thought. Hermiones mouth flew open in surprise and Ron rose to his feet, shocked.
"Ginny would never be stupid enough to ask for something like that!" Ron exclaimed.
"She didn't ask."
"Really?" Ron asked, a smile hidden in the corner of his mouth. A sign of relief.
"No. She simply said she would." For the second time, they both went silent in shock.
"CHILDREN! DINNER'S READY," Mrs. Weasley shouted less than five seconds later, which made them all jump. They walked downstairs in silence. Harry had no expectations that Ginny would be eating with them, so imagine his surprise when she sat there, laughing with Fred and George. She didn't even act like she'd noticed their arrival.
Harry saw an opportunity, and realised that this could be his only chance. He gathered the courage.
"Ginny, could I talk to you for a moment?". The entire family, including Ron and Hermione, looked at him like he was stupid. But Harry knew exactely what he did; Ginny couldn't possibly turn him down in front of everyone.
"Sure," she said, trying to sound casual but failing miserably. Her voice broke. Harry took her out to their garden, hoping that they wouldn't be heard.
"Okay..." Harry began.
"No, please, let me talk first," Ginny interupted him. As Harry didn't respond, she continued. "I want you to know that there's nothing you can say or do that'll make me not come with you. If you wont let me, I'll follow you until you do."
"Gin, please try to see this from my point of view. If you were the one going, would you've let me come?" She hesitated.
"Absolutely." Harry laughed a quiet laugh at this; she couldn't even have convinced a rat.
"I love you, probably more than life itself. I'll go alone, and I will, if help me God, come back to you. There's nothing that can keep me away from you, ever. I'm leaving tomorrow, right after the wedding, and you're not going to follow me. But I do have a small favour to ask of you, and that is that you'll wait for me. I will do everything in my power to come back to you, and if that isn't enough, I'll do it anyway. I will marry you, and I will have a family with you. But not now, not until after this. And I will come out of this alive," Harry finished confident. Ginny stood there for a moment, before she reached up on her toes, kissed him gently and went inside.

***

"I'll take care of myself. I'll come back," Harry assured Mrs. Weasley for the third time and glimpsed at Ginny at his last words. She smiled faintly. "As for you two, you need to take care of each other. And yeah, don't forget about me," he grinned at Ron and Hermione. Ron grinned back, but Hermione burst in to tears. Ron hugged her, and carefully rolled his eyes.
Ten feet away from the others stood Ginny, waiting on her own goodbye. There were so much things Harry wanted to say to her, do with her, but not in front of the others. He hugged her tightly and whispered;
"I'll come back to you. I'll keep my promise."
And at that, Harry transfered away.

THE END.
***

Shopping!

Idag har det inhandlats ett par helsnygga jeans, en råsnygg väska och ett gamecard till wow. Jag är in my happy place just nu!
Jag har även gått och förälskat mig i ett par skor på Din Sko, men det är två anledningar till det inte är bra. 1) Jag har inga pengar just nu så om inte mamma är villig att skänka dem till mig blir det inte av och 2) De har klack! Rätt hög sådan också.
Men mamma lovade att vi skulle sticka till någon stor skoaffär som låg helt öde imorgon. Får hoppas jag hittar något där med inte så fullt hög klack. Annars handlar jag dem ändå. Åh vad jag inte har pengar till detta!

Eyecandy.

Jag tog en paus i mitt städande innan och fastnade framför Kaya. Ett program om en grupp (där den sångaren heter Kaya) som försöker få en skiva.. publicerad eller vad man nu säger. Själva programet är inte dåligt, men det är samtidigt ingen höjdare. Det som fick mig att stanna kvar och titta var den underbart vackra Justin Wilczynski. Han är obeskrivlig! Ville bara dela med mig av denna underbara skapelse så fler fick se honom.


Jag hade velat visa honom
i större format, men bilden
var för stor.

Trailern!

Jag såg precis den senaste (och sista) trailern till Twilight och jag sitter nu och försöker andas normalt. Den är underbar, och jag började lite smått hyperventliera när Rob sa en av mina favoritrepliker; "What if I'm not a superhero? What if I'm the bad guy?". Den är så otroligt underbar.
Jag vet, nu sitter jag och får upp förväntningarna på filmen, men så är den långt ifrån så bra som den hade kunnat vara. På samma sätt som jag gör innan varje ny Harry Potter-film. Men detta är annorlunda, för denna trailern stämmer så bra in på boken så det inte är sant! Förutom en sak; varför klättrar de i träd? Edward - the squirrel? Skulle inte tro det.



Grr, kom 21:a November, kom!

Tiden går fort.

Jag måste faktiskt säga att jag är gladare just nu än vad jag har varit på länge. Allt bara flyter och jag följer helt enkelt med. Inget panik-pluggande inför något. Ingen ovän att oroa sig över. Och så vidare. Det har tagit mig ett tag, sedan i sommras faktiskt, att bli såhär riktigt glad. Okej, jag visar mig förmodligen inte gladare än jag varit sedan i sommras, men jag har känt mig halvdan. Ni förstår, jag låg en kväll och tittade på tv när jag började tänka för mycket, så som man aldrig ska göra innan man ska somna. Jag fick dödsångest in big. Jag ringde Linnéa i panik (fast, haha, inte speciellt märkvärdigt) och vi var ute och cyklade länge och väl. Ända borta till IKEA faktiskt (fast jag berättade aldrig något av detta för Linnéa). Hur som helst så hade jag räknat med att detta skulle försvinna när jag vaknade, som det alltid gör. Men jag vaknade med en stor.. tyngd över axlarna. Det har gått i vågor sedan dess, men de har blivit mindre och mindre. Det har varit kvällar där jag legat vaken och i panik kollat på Vänner, fast besluten att tänka på annat. Varje morgon den första månaden vaknade jag och mådde psykiskt dåligt. Sedan gick det över. Då var det bara varannan kväll som jag kände paniken. Sedan blev det också mer sällan. Detta kanske låter hemskt, men det var Ingrids död som fick det att bli bra igen. Jag insåg att det FINNS något på andra sidan. Jag har tänkt på det mycket och det är omöjligt att det INTE finns något mer. Det finns ingen annan förklaring till varför varje människa är så unik och speciell annars om vi inte har en själ eller dylikt. Och just nu, i skrivande stund, är jag så otroligt glad. Jag ser fram emot allt. Jag ser fram emot att sova, att läsa min bok, att titta på TV, att äta laxen på lördag (det var inte imorgon meddelade mamma precis! suck), att lyssna på min musik, att klara rubiks kub och så vidare. You get the picutre. Jag har saknat att inte se fram emot något, för om jag ska vara helt ärlig är det nog 3 månader sedan jag sist verkligen såg fram emot något. Vips så ser jag fram emot allt. Det känns bra. Även om det jag nu ser fram emot varken är märkvärdigt eller stort så är det något jag kan gå upp för på morgonen. Jag har inte heller skrivit något de senaste tre månaderna, för jag har inte sett någon poäng med det. För några dagar sedan skrev jag färdigt en text som legat ofärdig i 4 månader (som jag sa häromdagen). Igår öppnade jag, för första gången på tre månader, upp Word-dukomentet innehållande min älskade soon-to-be bok. Detta kändes också bra. Ja. Detta har jag inte berättat för någon än, men there you go.

Nu tänkte jag läsa igenom folks bloggar (önsketänkande att de uppdaterat under den senaste halvtimmen) innan jag beger mig upp mot min älskade säng. Ha det bättre än bäst, dygnet runt!


Mein herz brennt...

Nu funderar jag snart på att gå hem från Matilda, lägga mig i sängen, titta på Vänner och äta mitt godis. Fast jag är lite sugen på att läsa Harry Potter 4 (har som sagt varit halvägs genom den hur länge som helst nu!). Jag känner en massiv Harry Potter-period på väg, so stay away for your own safety.

Jag skulle förhöra Matilda, hon har tydligen ljudtekniksprov imorgon, och då insåg jag hur dålig jag faktiskt är på det. Med det menar jag självfallet inte ljudteknik då jag inte ens läst kursen. Nej, jag suger på att förhöra. Riktigt mycket. Jag borde kanske erbjuda mig på att förhöra min lillebror lite oftare så jag får öva mig på det.

Nej, jag måste sticka härifrån innan jag fastnar framför Rammstein-DVDn som Matilda satt igång. Eller jag har redan fastnat, men jag måste verkligen hem så jag får ta mig i kragen!

Tjingeling!

Nun liebe Kinder gebt fein Acht
ich bin die Stimme aus dem Kissen
ich hab euch etwas mitgebracht
ein heller Schein am Firmament
Mein Herz Brennt

Godisätande är alltid okej.

Matilda och jag har kommit på världens bästa grej; man får äta godis en gång i månaden på veckodagarna! Om man är tjej vill säga. Så nu sitter jag hemma hos Matilda, när hon och Max pluggar ljudteknik, med en lösviktsgodispåse bredvid mig. Det är gott, men jag vet att jag inte borde. Inte för att det är onyttigt osv, men jag börjar bli utan pengar, och nya kommer inte förrän om om 20 dagar!
Äsch, "det löser sig, det gör det alltid.."

Lista 1.

Nu är det såhär att jag faktiskt inte haft någon onödig lista här i min blogg förut, så jag tyckte det var dags. Det finns ett första för allt, eller hur?

Ditt namn? Olivia
Hur Lång är du? 171 cm
Spelar du något instrument? Trombon!
Dina första tankar när du vaknar? "bara x dagar kvar till helg!" (samma tanke varje morgon, byt ut x:et bara).
Vart befinner du dig just nu? På punschverandan, där datorn är.
Biter du på naglarna? Mja, har slutat med det för att låta dem växa, men jag kan inte låta bli att pilla sönder nagelbanden. Med andra ord hjälper det inte hur lång och fina mina naglar är för de kommer alltid se för jävliga ut i och med nagelbanden.
Vad har du för färg på trosorna/kalsongerna? Gröna tror jag!
Har du några husdjur? Tre katter, två sköldpaddor och sen tre olika akvarium med lite random fiskar. Dock är inte några av akvariumen mina, två är pappas och ett är min lillebrors.
Är du singel? Som en fågel!
Vem är snyggast? Den listan kan bli lång då jag dels inte tycker det finns en nr1, dels inte tycker det är en rättvis fråga!
Vem vet mest om dig? Jag skulle gissa på Matilda. Möjligtvis Linnéa, men jag tror Matilda vet lite mer.
Vad vill du ha just nu? Fredag så jag kan få äta den kallrökta (eller är det varmrökta?) laxen med romsås som jag väntat på hela veckan.
Ditt mål i livet? Jag har flera olika mål i livet, men ett av den är i så fall att få en bok publiserad. Det må verka omöjligt, men en dag så!
Rädd för? Det varierar då jag är rätt paranoid.
Hur gammal är den äldsta person du kysst? -
McDonalds eller Burgerking? Jag skulle vilja ha Mc's hamburgare och glass, men BK's pommes. Fast just nu är jag inne i en period då bara tanken på den sorts mat är äcklande.
Sjunger du? Sjävfallet, men det låter knappast vackert.
Vad har du för skostorlek? 40/41
Vill du gifta dig? Ja.
Kommer du överens med dina föräldrar? Jag är som vilken annan tonåring som helst; kommer överens ibland, hatar dem ibland.
Din hårfärg? Mörkröd goes wannabe brun skulle jag dra till med. Ska färga det snart igen så det blir ännu brunare.
Skor du hade på dig idag? Inga ännu, men det blir converse.
Vad sover du i? Nattlinne. Just nu är det ett jag ärvt av mamma, med en liten valp på.
Kläder du har på dig? Svarta strumpbyxor, gråa byxor, randig t-shirt (blå/vit).
Favoritårstid? Sommar brukar jag svara, men jag kan tycka om de andra årstiderna också om jag får sitta inne med en varm kopp te och en filt. Fast inte våren! Den är så obeslutsam på något sätt, haha!
Favoritmat och dryck? Jag tycker nog mest om antingen räkmacka eller sushi.
Hur svarar du i telefonen hemma? "Hej det är Olivia"
Hur svarar du i mobil? "Hej!"
Sov du ensam inatt? Nej! Med Mimmi och den-andra-nallen-som-jag-inte-döpt-än-trots-att-jag-haft-den-i-två-år.
Vad gjorde du kl 08 imorse? Gick in i duschen.
Vad var det senaste någon sa till dig? "HEJDÅ! HA DET BRA I SKOLAN IDAG!" ungefär.
Druckit idag? Te.
för väder hos dig nu? Nej, det är mulet och ser kallt ut.
Bästa glassmaken? Haha, all.
Drömmer du mardrömmar? Ja, lite då och då. Sist drömde jag ett en mördare smög runt mormors hus och hela min familj + mormor bara gick runt och shoppade skor, och ingen brydde sig om mördaren utom jag. Haha.
Favoritklädsel? Jag ä-älskar mitt gråa JC-linne. Om ni frågar de i min närhet skulle de nog rent av påstå att jag överanvänder det.
Favoritgodis? Det varierar, men just nu är jag inne i en choklad-period.
Hur många kuddar sover du med? Två.
Längtar du mest efter just nu? Särdal! (Där mormor bor)
Vad luktar det nu om du sniffar lite? Mitt goda te.
Saknar du någon just nu? Jag saknar alltid morfar.
Vill du ha barn? Ja, men inte just nu, haha.
Längtar du till din nästa födelsedag? Ja, då fyller jag ju 18 år!
Är du blyg? Mja, jag vet faktiskt inte. Tycker inte så själv, men det kan hända att jag är ändå.
Tycker du att du har fin dialekt? Jag tycker inte jag har speciellt mycket dialekt, men enligt andra, utomstående från Skåne, har jag rätt bred skånska.
Tycker du om fester? Som Matilda skrev; "Jag är ingen festprisse direkt."
Tycker folk du är snygg? Fråga folk istället för mig!
Har du använt någon hårprodukt idag? Nej.
Vad har du för planer till helgen? Träffa Matilda, plugga, köra och lite så.
Vilken åldersgräns tycker du det ska vara på systembolaget? 18. Om resten av landet tycker man är vuxen då kan man lika gärna få handla på systemet. Det är ju löjligt. Du får ju köpa på puben, men INTE på systsmet. Big difference.
En bra film? Det finns många, men orginell som jag är får jag väl slå till med Titanic.
Vem får en kram? Mamma!
Vem får en puss? Fridolf!
Sprit, cider, vin eller öl? Cider eller vin.
Hund, råtta eller katt? Katt. Fast jag börjar bli mer och mer sugen på en hund!
Tycker du om din pappa? Ja, ibland.

Nisse, åh, min kära Nisse!

Jag har precis lagt in en sju-åtta skivor på min ipod. Jag älskar att sitta och piffa till den och lägga in ny musik. Jag har även lagt in tre nya filmer (för just nu hinner jag inte konvertera fler eftersom det är Grey's Anatomy!).

Jag tycker om Nisse. Nisse har allt som jag behöver här i livet, plus lite till. Nisse och jag kommer nästan alltid bra överens, utom när han bara stänger av, sådär utan förvarning. Ja, jag skulle till och med vilja påstå att jag älskar Nisse. Det dumma är att han aldrig är så pigg som jag hade velat att han ska vara, för när jag väl behöver honom orkar han inte. Med andra ord; min ipod är bäst.

¨
Fast, min älskade Nisse brukar visa bättre saker än så.

Jag debatterar alltid med mig själv.

Nu har det gått flera dagar (ja, okej, två) sedan jag uppdaterade sist. Är så otroligt imponerad av mig själv att jag inte haft något större behov av att sitta vid datorn de senaste dagarna, utan har istället pluggat. Det är förmodligen något som kommer dra över rätt snabbt...

Jag ska iallafall göra lite matte om en stund, så jag ärligt kan svara mamma när hon frågar vad jag gjort sedan jag slutat; "pluggat".

Hur som helst, jag vet inte hur jag ska känna nu efter fysikprovet. Det känns inte så farligt, eftersom jag svarade på allt, men samtidigt så vet jag att minst 1 uppgift är fel. Jag tycker att alla säger olika; någon tycker att man ska vara nervös innan ett prov och att det inte ska kännas 100%-igt efter. Andra påstår att det sabbar provet att vara nervös innan och att det ska kännas bra efter, annars gick det nog inte så bra. Men jag menar, sedan när har jag + fysik varit det samma som snille?


Sovmorgon?

Denna dag har inte börjat bra. Jag stressade som bara den för att hinna skriva ut franskan innan skolan började (jag glömde det igår!). När jag kommer till skolan, tio minuter innan vi börjar, så möts jag av Veronica, Martin och Ylva som säger; "det är ingen franska idag!". Men jaha? Tydligen är alla lektioner på skolan inställda tills halv tio. ROLIGT. Så efter en liten stunds klagande till i skolan bestämde jag mig för att sticka hem, så nu sitter jag här. Inte så arg/upprörd/whatever över att jag missade en sovmorgon, för jag ville verkligen inte redovisa franskan idag.

Nu tänkte jag se om jag kunde få gjort lite fysik.

Tjingeling!

Bloggvärlden står still!

Som jag precis sa till Linnéa; bloggarna där ute i världen är sega ikväll!
Jag har iallafall fått skrivit färdigt en novell-aktig sak som jag haft pågående hur länge som helst. Det kändes bra. Har lagt upp den på fefo, nu ska den bara upp på FanFiction.Net också!

Tjingeling!


You could be my unintended.

Muse är väldigt bra! Jag lyssnar på dem just nu, dels för att de då är bra, men dels också för att jag måste få bort Tokio Hotel från mina toppartister på last.FM. Jag fick ett ryck förra sommaren och lyssnade en 49 gånger på lite olika av deras låtar, innan jag insåg att de inte var bra. Sedan har min skrobblare inte fungerat så det har därav inte skrobblats att jag lyssnat på musik, så Tokio Hotel ligger envist kvar. Men inte länge till!


You could be my unintended
Choice to live my life extended
You could be the one I'll always love
You could be the one who listens
To my deepest inquisitions
You could be the one I'll always love

I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken
Pieces of the life I had before
Muse - Unintended

Heartbreaker.

Jag kommer aldrig lära mig hantera en gråtandes 84-årig man. Aldrig någonsin kommer jag kunna stå oberörd brevid. När han kom hit för att berätta det hade jag känt det på mig en stund innan, så jag gömde mig inne vid datorn. I tårar dock, men jag gömde mig. Han fick iallafall en whiskey av oss plus ett erbjudande med middag av mamma. Men han ville, som han sa, gråta i ensamhet. De träffades för 64 år sedan och var gifta i 61 år. De har bott i det huset som står bredvid vårt i 54 år.
Han gick upp på toaletten, kom ner och så låg hon död i köket.
Men när jag tänker på det så är det ett av de bästa möjliga sätten att dö på; snabbt. Rusa vidare till nästa liv, i väntan på honom!

IH! R.I.P Ingrid!

Hår!

Jag velar. Jag har, as always, ändrat mig gällande mitt hår. Jag vill inte ha det kort, jag vill ha det långt. Jag hade velat köpa löshår eller önska mig det i julklapp. Men 1) Det är dyrt! och 2) Jag kommer aldrig hitta samma nyans som mitt eget hår, vilket leder till att det måste färgas igen.

Äsch. Bara lite söndagsfunderingar. Nu ska jag spela wow!

Colorfull.

Jag klarade precis Rubiks kub för första gången! Ville bara dela med mig av denna glädje en dyster lördagskväll som denna.
Den är så fin att jag knappt vill ta upp den igen. Det måste jag dock, för att se om jag någonsin kommer klara den igen, haha.

Pyttsan!

"Det är lördag idag" är något jag insett flera gånger om idag. Det har tränats hos Niklas Sten Hård och pluggats på statsbiblioteket. Just nu har vi en liten trevligt gäst här, men jag känner inget behov av att vara väldigt social.

(Ja, korta inlägg har det börjat bli. Men ett kort inlägg är bättre än inget alls!)


Houston, we have a problem.

Jag har precis läst igenom det jag ska säga, dvs min del som ska vara ungefär 3 min. Det är knappt 2 min. INTE BRA.
Sen är jag inte säker på att jag ska säga allt det jag skrivit ner, eftersom jag inte är 100 på vad som de andra i gruppen räknar som geografi eller inte (jag har historia och kultur). Äsch. Jag hade väl knappast några större ambitioner på ett MVG i franska.

Revelation.

ÅH, jag glömde att berätta vad jag såg när jag kom till datorn igår vid sju. PAPPA HAR KÖPT EN HELT NY SÅN LÅNG GREJ TILL ALLA KONTAKTER FRÅN DATORN!

That's all!

Thaimat för hela slanten!

Idag är jag leeeeeedig! Fast jag vet inte om det är rätt ordval. Mamma var tvungen att väcka mig innan hon stack till jobbet vid halv åtta, för jag måste städa hela huset innan jag sticker in till stan. Jag tänkte börja för en stund sedan, men så kom jag på att det är bättre om jag skriver färdigt franskan som ska redovisas på måndag istället. Så jag ska börja städa om en stund.

Ikväll är det paaaartparty! Nej, inte riktigt, men det ska bli riktigt trevligt. Hela Hindby-gänget ska träffas (+ - några) och umgås. Det var väldigt, väldigt längsedan alla träffades. Innan dess ska jag som sagt hinna städa, äta thaimat (yummie! allt för längesedan sist), skriva färdigt franskan, komma på vad jag ska ha på mig. Detta innan sju. Men det är chill.

Sometimes you're ok. But for the moment, I loathe you.


D'oh!

Jag har aldrig varit så nära att bryta ihop som för en liten stund sedan. Det roliga är att det var över datorn. Ni förstår, jag skulle koppla in en extrakontakt så att skrivaren också kunde vara inkopplad till datorn (så jag kan skriva ut, afan). Så fick jag en extrakontakt av mamma igår (som jag försökte sätta in idag) men det gick inte pga av att sladdarna var för tjocka. Då kom pappa med en annan kontakt, men det funkade inte heller. Vid det här laget höll jag på att börja gråta av ilska, för jag hann tro att denna andra kontakten fungerade men när jag satte igång datorn började inte lampan lysa förrän jag slagit på kontakten några gånger. Så då skrek jag till och så kom pappa med YTTERLIGGARE en extrakontakt och den fungerade!

Nu måste jag läsa 50 sidor i The Host + hitta 16 glosor till (helst fler...)


Homer: Yeah, Moe, that team sure did suck last night. They just plain sucked! I've seen teams suck before, but they were the suckiest bunch of sucks that ever sucked!
Marge: HOMER!
Homer: I gotta go Moe my damn weiner kids are listening.

"Vad blir det om man lägger ihop Q och K?"

Jag sitter i biblioteket på skolan, och har tillbringat de närmsta 50 minuterna med att översätta från franska till svenska, för att skriva om meningen för att sedan kunna översätta den till franska igen. Nya Kaledonien. Vem vet var det ligger ens?!

Jag har iallafall bara en lektion kvar efter lunch, fysik, innan jag slutar. Men den är en och en halv timme tror jag.

RSS 2.0