Punkt slut
Ja, då har vi rett ut vad som är bättre!
Back
Nu ska jag äta upp mitt godissnöre och gå ner och äta middag. Tjingeling!
New Moon
Det kommer bli så bra.
Hihi, "this might hurt just a little bit."
harry potter and the half blood prince.
för 12 år sedan hade jag högläsning för min mamma och mina gosedjur ur harry potter och de vises sten. det innebär att jag älskat harry potter under mer än halva mitt liv. under två tredjedelar av mitt liv rättade sagt.
harry potter and the half blood prince var bra, bättre och bäst. det är helt klart den bästa i serien (hittills) och den har fått mig att hoppas något otroligt inför de sjunde filmerna!
helt ärligt så följer den boken så mycket att man börjar undra vad som fått de att äntligen göra det. visst, de har lagt till några egna scener, och tagit bort några småsaker, men hade de haft med allt så hade det varit en betydligt längre film.
sen att alla skådespelare blivit äldre och inte är lika hispiga och nervösa gör ju att filmen blir ännu bättre (emma watson i förra filmen? kom igen!)
jag älskar att de ändrat så att harry och ginny får känslor för varandra mycket tidigare.
jag älskar att de gett snape känslor.
jag älskar hur bra jim broadbent var som slughorn.
jag älskar hur galen lavender brown spelades.
jag älskar hur jävla rolig filmen var mitt i allt kaos.
jag älskar att även de galnaste harry potter-fansen älskar denna film.
jag älskar att tom felton gör malfoy så jävla bra.
jag älskar att bellatrix spelas galnare än vad hon är i boken.
jag älskar scenen i the room of requirement mellan harry och ginny.
jag älskar den andra tillagda scenen i the burrow när det brinner.
jag älskar att de tog bort tonks depression och valde att hon och lupin skulle vara tillsammans redan.
jag älskar att man blir rädd för handen som drar ner harry under vattenytan, trots att man vet att det kommer.
jag älskar att de sköt upp filmpremiären, för det var så otroligt värt det.
jag älskar att filmen var två och en halv timme.
jag älskar att de valt att dela upp den sjunde filmen i två delar.
jag älskar att jag kan sitta här hela dagen och nämna saker med harry potter och denna filmen som jag älskar.
jag älskar att jag aldrig kommer sluta älska harry potter.
en vecka.
såg ett underbart mysigt klipp från filmen som en snäll liten själ slängt upp på youtube innan idag och det var så fint.
det är TVÅ år sedan den femte filmen släpptes och över ett halvår sedan denna skulle haft premiär. fast halvåret har inte varit så fruktansvärt som jag trodde det skulle vara när meddelandet spred sig att filmen sköts upp.
nu gör jag det igen. jag har avslutat den sjunde boken (för ungefär två veckor sedan) och har sagt till mig själv att jag inte, under några omständigheter, får börja på den första boken igen. men vad gör jag nu? sitter och tänker på harry potter och hur fint det är. haha, fan också, nu har jag tagit fram boken och lagt den på nattduksbordet, i'm so screwed.
nu ska jag lägga mig och läsa harry potter and the philosophers stone!
harry potterprylar?!
jag skickade för ungefär en vecka eller två veckor sedan ett mail till all om film (en tidning) för jag hade hittat två feltryck i en artikel om harry potter och halvblodsprinsen-filmen (vilken annars?). idag när jag kom hem fick jag detta svaret;
Hej Olivia,
Skicka din adress så ska vi se till att du får lite kul Harry Potterprylar framåt premiären av nya filmen.
Stefan Nylén
det är nästan som om de visste att denna dagen sög och försökte göra den så mycket bättre.
det gjorde dom, så nu är jag redo för en liten stunds biologipluggande.
visste ni att jag aldrig kommer på några vettiga rubriker? det känns inte så väsentligt.
jag sitter här med gåshud nu. läste precis mitt favoritcitat från den sjunde harry potter-boken. så nu ska jag bannemej gå upp och fortsätta läsa där jag slutade igår, med lilla äckliga goes söta kreacher som skulle berätta en massa.
the ministry has fallen.
scrimgeour is dead.
they are comming.
hp.
visste ni att trean visar harry potter and PS ikväll? ja, det visste ni förmodligen redan. men åh vad bra.
jag tror jag sett den några gånger för mycket och jag HAR filmen (filmerna för den delen) hemma. ändå måste jag se den när den, eller någon annan av dem, kommer på tv. jag undrar vad det beror på.
ett litet mysigt tvång man inte säger emot helt enkelt.
gud. jag måste hinna skriva min labrapport innan dess.
eheheheh, okej, filmen visas inte förrän om fem timmar och då är jag förhoppningsvis klar sedan länge. men ändå.
mischief managed. eller liknande.
bibeln, koranen, talmud och harry potter.
söker man på harry potter får man 113 000 000 resultat. det tycker jag är fint.
sen finns det alltid de som säger, "men man kan inte jämföra harry potter med någon slags bibel". men det håller jag knappast med om. så ja, harry potter kicks ass med över
100 000 000 resultat. tjatjing!
17 186.
varje boks sidantal, gångade med hur många gånger jag läst boken, alla böcker sammanräknade.
sjuttontusen etthundraåttiosex sidor.
17 186 sidor.
det är rätt okej tycker jag.
tom felton.
premiär nununu!
hp.
åh.
Att låta andra påverka en själv.
Har pratat med en hel del människor på sista tiden som retar ögonen ur sig på heteronormativiteten i Twilight-serien och nu har jag, omedvetet, också börjat reta mig på det. Det roliga är att jag inte ens hade en tanke på hur otroligt sant detta faktiskt är eller hur otroligt fanfiction-aktigt Meyer skriver innan jag pratade med dessa.
Men allvarligt talat så är det nästan lite löjligt när heteronormativiteten går så långt. Jag menar, kom igen Meyer, du kan väl släppa loss lite? Fyra böcker, över 2000 sidor, men inte ett ord om det. Någonstanns går gränsen, speciellt när vi lever på 2000-talet. Själv hade jag nog inte pallat bo i Forks om det vore så på riktigt (vilket det kanske är där, vad vet jag?) Det blir en sån instängd, oyttrad åsikt som bara blir jobbig att ta för alla som inte håller med, men inte heller kan säga emot eftersom ingen sagt något högt.
Nu ska jag snart åka iväg med pappa för att laga min trombon (salivtömmaren läcker och det låter vidrigt när man berättar det sådär, jag vet) och hämta en reserverad bok på Stadsbiblioteket. Och det förstås, det onämnda pluggämnet för dagen. Men imorgon ska det firas att det är över!
115..
Nördigt? Ja.
Underbart? Ja.
Godnatt.
Det räcker.
Jag har under de senaste dagarna sett ett flertal som varit övertygade om att det kommer ut fler böcker i Twilight-serien. Att även om Stephenie Meyer sagt att inte fler kommer ut från Bellas perspektiv kommer det komma ut fler från Edwards.
Detta är lite som med Harry Potter och när den sista boken kom ut. Allting når en punkt vid något tillfälle när man bara måste inse att det är slut. Jag menar, kom igen, hur tjatigt hade det blivit med en åttonde Harry Potter-bok? (nej, jag jämför inte Harry Potter och Twilight).
Är jag den enda som tycker det var ett bra slut på Breaking Dawn? Att man kände att det var tillräckligt för att man själv ska kunna fortsätta fantisera om vad som hände?
Okej, jag hade blivit hur glad som helst och köpt den första dagen om det kommit ut en bok till i Twilight-serien. Men det kommer bli tjatigt. Jag vill inte att något jag älskar så ska bli tjatigt.
Nu tänkte jag gå upp och läsa lite på New Moon, titta på TV, läsa lite i franskboken och äta mitt godis. OME. :)
2 år sedan.
Finns inte så mycket mer att säga än att citera Kent. Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still.
<3
För ett år sedan skrev jag detta i bloggen;
Dagen till ära tänkte jag att jag skulle uppdatera min blogg igen.
Det är exakt ett år sedan Hoggy stängde idag, och saknaden är stor.
Bleh.
I'm still in denial.
Rob.
Robert Pattinson - Never think.
Twilight-filmen.
Förresten så kanske jag ska varna de få som läser min blogg som ännu inte sett filmen. Spoilers!
Filmen var helt otrolig. Min hjärna hann (förvånansvärt nog) varva ner sig och ställa in sig på att den inte skulle leva upp till boken. Men när de släckte ljuset och blickarna på rådjuret kom allt snabbare och snabbare blev jag jättenervös och insåg i den stunden att jag satt i en biosalong tillsammans med 300 andra människor och skulle se Twilight. Jag tror inte riktigt det hade sjunkit in riktigt ordentligt innan, för det var precis som en chock för mig. "Jag sitter och ser Twilight i denna stund". Underbar tanke, fylld med skräck över att de skulle förstöra den.
Men när Kirsten började prata och jag insåg att det var taget direkt ur boken stack det till i magen på mig. Stack till på ett helt fantastiskt sätt, som när man inser att tomten kommit med julklappar, multiplicerat med all glädje i världen; på ett ungefär iallafall. Detta följdes av ytterliggare saker tagna direkt ur boken och jag började känna hur jag bara ville gråta av glädje (vilket jag tack vare lite motstånd inte gjorde). Jag satt dock och kände mig lagom dum i några minuter för jag flinade som en idiot under hela filmen och höll därför en stadig hand över munnen för att det inte skulle synas lika mycket. Sedan slog det mig. Jag satt i en biosalong på premiärdagen av Twilight filmen. Inte fan vad jag den enda som satt och tokflinade för att Edward kom in i bilden eller för hur bra filmen var.
Nu kan det ju vara så att jag faktiskt var den enda, men jag var däremot inte med och skrek när Edward först kom in i bild (hur snygg och Edward-ig Rob än såg ut), när de skulle kyssas första gången (jag var allt för upptagen med att inte börja gråta av lycka) eller när Carlisle först kom in bild (och även han såg väldigt snygg ut!). Jag har däremot en bekännelse; jag var med och aw-ade när Bella upprepade vad hennes mamma hade sagt för att kunna lämna sin pappa. Det var väldigt synd om honom då (trots att jag visste att scenen skulle komma) och Billy Burke gjorde ett utmärkt jobb då han faktiskt såg ut som om han precis fått ett slag i ansiktet.
Den första kyss-scenen. Trots att det var på helt fel ställe som det hände så kändes det så rätt. Allt jag kunde tänka (mellan djupa andetag. remember, gråta av lycka) var "varför ville inte Stephenie att denna magnifika scen skulle utspela sig i Bellas sovrum?!" Men när jag sedan gick ut från biosalongen insåg jag att det inte hade varit samma sak och att boken hade blivit mycket kortare.
Ett tillfälle då hela publiken glädjeropade var när Stephenie helt plötsligt var med i en kort scen. Out of the blue! Jag var verkligen inte förberedd på det, men det var helt klockrent gjort av dem. Först när servitrisen sa namnet Stephenie kopplade min hjärna att det faktiskt var hon som satt där inne på restaurangen och åt en hamburgare (eller vad det nu var hon åt).
Jag såg, innan filmen hade premiär alltså, en video där Stephenie berättade om hur nöjd hon var med filmen. En liten del av mig tänkte då, "ja, men hon kan ju inte säga så mycket annat". Nu förstår jag verkligen att hon var helnöjd med den. Vilken författare hade inte varit nöjd med den bästa filmatiseringen baserad på en bok någonsin gjorts?
Något jag tyckte var lite roligt var hur rolig de hade gjort biologi-scenen. Först Edward som såg ut som om han skulle spy och sedan Bella som osäkert luktade på sitt hår, haha! En annan scen som var rätt rolig (men extremt onödig egentligen) var scenen i växthuset. "Google it".
Som ni säkert redan räknat ut hade jag, om jag inte sparata pengar till en dator, sett filmen tre gånger till på biograferna. Men som läget är nu verkar jag få vänta tills den kommer ut på DVD. Jag har räknat ut att det borde vara någon gång runt min födelsedag, vilket innebär att jag då slipper köpa den själv. Men när jag, igår, räknade ut detta när jag och Linnéa gick mot bussen räknade jag även ut att det då innebär 5 månader tills jag får se filmen igen.
Kanske en gång till på bio trots allt?
IDAAAG!
Jag började tio idag (som varje fredag) med kemi. Det var rätt drygt och lunchen som var precis efter var vidrig. Mattelektionen var helt okej, mest genomgång. Svenskan därefter var underbar! Maria berättade att hon haft så ont i huvudet hela dagen så vi skulle få skrivuppgiften och sen fick vi sitta och skriva den var vi ville. Det vill säga; alla gick hem. Men inte innan vi sjungit en vacker sång för Johannes som fyllde år. Vi fick sedan glass av honom! Hur kallt det än är kan jag alltid klämma ner en piggelin.
Och ja, det är fortfarande två timmar som kommer kännas som antingen en evighet eller fem minuter. Jag vet faktiskt inte vad jag föredrar. Jag hade behövt lite tid på mig att säga till mig själv, "den kommer inte vara lika bra som boken. lägg ner alla dina förväntningar. det är bättre att gå ut från biografen glad över att du sett en bra film, än besviken över att den var långt ifrån så bra som boken". Men sen samtidigt, "KAN FILMEN BÖRJA NÅGON GÅNG?!"
Nej, nu tänke jag fördriva tiden genom att kolla igenom billdagboken, bloggkoll och fefo. Sedan måste jag hinna måla naglarna också, tjingeling!
(Och nej, jag kan fortfarande inte förstå att det är den 21:e november idag och att jag ska se Twilight. Men det gör lite ont att tänka på att det skulle varit Harry Potter idag egentligen..)