för 12 år sedan hade jag högläsning för min mamma och mina gosedjur ur harry potter och de vises sten. det innebär att jag älskat harry potter under mer än halva mitt liv. under två tredjedelar av mitt liv rättade sagt.

harry potter and the half blood prince var bra, bättre och bäst. det är helt klart den bästa i serien (hittills) och den har fått mig att hoppas något otroligt inför de sjunde filmerna!
helt ärligt så följer den boken så mycket att man börjar undra vad som fått de att äntligen göra det. visst, de har lagt till några egna scener, och tagit bort några småsaker, men hade de haft med allt så hade det varit en betydligt längre film.
sen att alla skådespelare blivit äldre och inte är lika hispiga och nervösa gör ju att filmen blir ännu bättre (emma watson i förra filmen? kom igen!)
jag älskar att de ändrat så att harry och ginny får känslor för varandra mycket tidigare.
jag älskar att de gett snape känslor.
jag älskar hur bra jim broadbent var som slughorn.
jag älskar hur galen lavender brown spelades.
jag älskar hur jävla rolig filmen var mitt i allt kaos.
jag älskar att även de galnaste harry potter-fansen älskar denna film.
jag älskar att tom felton gör malfoy så jävla bra.
jag älskar att bellatrix spelas galnare än vad hon är i boken.
jag älskar scenen i the room of requirement mellan harry och ginny.
jag älskar den andra tillagda scenen i the burrow när det brinner.
jag älskar att de tog bort tonks depression och valde att hon och lupin skulle vara tillsammans redan.
jag älskar att man blir rädd för handen som drar ner harry under vattenytan, trots att man vet att det kommer.
jag älskar att de sköt upp filmpremiären, för det var så otroligt värt det.
jag älskar att filmen var två och en halv timme.
jag älskar att de valt att dela upp den sjunde filmen i två delar.
jag älskar att jag kan sitta här hela dagen och nämna saker med harry potter och denna filmen som jag älskar.
jag älskar att jag aldrig kommer sluta älska harry potter.