Jag vet att man påverkas av andras åsikter när man läser dem, kanske inte speciellt mycket men det som står skrivet sjunker oftast in och man börjar fundra på det.. men detta är helt sjukt!

Har pratat med en hel del människor på sista tiden som retar ögonen ur sig på heteronormativiteten i Twilight-serien och nu har jag, omedvetet, också börjat reta mig på det. Det roliga är att jag inte ens hade en tanke på hur otroligt sant detta faktiskt är eller hur otroligt fanfiction-aktigt Meyer skriver innan jag pratade med dessa.

Men allvarligt talat så är det nästan lite löjligt när heteronormativiteten går så långt. Jag menar, kom igen Meyer, du kan väl släppa loss lite? Fyra böcker, över 2000 sidor, men inte ett ord om det. Någonstanns går gränsen, speciellt när vi lever på 2000-talet. Själv hade jag nog inte pallat bo i Forks om det vore så på riktigt (vilket det kanske är där, vad vet jag?) Det blir en sån instängd, oyttrad åsikt som bara blir jobbig att ta för alla som inte håller med, men inte heller kan säga emot eftersom ingen sagt något högt. 

Nu ska jag snart åka iväg med pappa för att laga min trombon (salivtömmaren läcker och det låter vidrigt när man berättar det sådär, jag vet) och hämta en reserverad bok på Stadsbiblioteket. Och det förstås, det onämnda pluggämnet för dagen. Men imorgon ska det firas att det är över!