Jag hann aldrig uppdatera min blogg igår för när jag väl var redo att göra det hade pappa stängt av allt. Jag gick då upp och läste istället. Fast jag tror det var rätt bra att jag inte hann skriva igår för jag var nog fortfarande allt för tagen av filmen och inlägget hade mest bestått av "ÅÅH"s och "AAH"s. Jag hade i och för sig kunnat ha ett helt inlägg gällande filmen bestående av det nu också, men jag känner mig lite vettigare än så just nu.
Förresten så kanske jag ska varna de få som läser min blogg som ännu inte sett filmen. Spoilers!

Filmen var helt otrolig. Min hjärna hann (förvånansvärt nog) varva ner sig och ställa in sig på att den inte skulle leva upp till boken. Men när de släckte ljuset och blickarna på rådjuret kom allt snabbare och snabbare blev jag jättenervös och insåg i den stunden att jag satt i en biosalong tillsammans med 300 andra människor och skulle se Twilight. Jag tror inte riktigt det hade sjunkit in riktigt ordentligt innan, för det var precis som en chock för mig. "Jag sitter och ser Twilight i denna stund". Underbar tanke, fylld med skräck över att de skulle förstöra den.
Men när Kirsten började prata och jag insåg att det var taget direkt ur boken stack det till i magen på mig. Stack till på ett helt fantastiskt sätt, som när man inser att tomten kommit med julklappar, multiplicerat med all glädje i världen; på ett ungefär iallafall. Detta följdes av ytterliggare saker tagna direkt ur boken och jag började känna hur jag bara ville gråta av glädje (vilket jag tack vare lite motstånd inte gjorde). Jag satt dock och kände mig lagom dum i några minuter för jag flinade som en idiot under hela filmen och höll därför en stadig hand över munnen för att det inte skulle synas lika mycket. Sedan slog det mig. Jag satt i en biosalong på premiärdagen av Twilight filmen. Inte fan vad jag den enda som satt och tokflinade för att Edward kom in i bilden eller för hur bra filmen var.
Nu kan det ju vara så att jag faktiskt var den enda, men jag var däremot inte med och skrek när Edward först kom in i bild (hur snygg och Edward-ig Rob än såg ut), när de skulle kyssas första gången (jag var allt för upptagen med att inte börja gråta av lycka) eller när Carlisle först kom in bild (och även han såg väldigt snygg ut!). Jag har däremot en bekännelse; jag var med och aw-ade när Bella upprepade vad hennes mamma hade sagt för att kunna lämna sin pappa. Det var väldigt synd om honom då (trots att jag visste att scenen skulle komma) och Billy Burke gjorde ett utmärkt jobb då han faktiskt såg ut som om han precis fått ett slag i ansiktet.
Den första kyss-scenen. Trots att det var på helt fel ställe som det hände så kändes det så rätt. Allt jag kunde tänka (mellan djupa andetag. remember, gråta av lycka) var "varför ville inte Stephenie att denna magnifika scen skulle utspela sig i Bellas sovrum?!" Men när jag sedan gick ut från biosalongen insåg jag att det inte hade varit samma sak och att boken hade blivit mycket kortare.
Ett tillfälle då hela publiken glädjeropade var när Stephenie helt plötsligt var med i en kort scen. Out of the blue! Jag var verkligen inte förberedd på det, men det var helt klockrent gjort av dem. Först när servitrisen sa namnet Stephenie kopplade min hjärna att det faktiskt var hon som satt där inne på restaurangen och åt en hamburgare (eller vad det nu var hon åt).
Jag såg, innan filmen hade premiär alltså, en video där Stephenie berättade om hur nöjd hon var med filmen. En liten del av mig tänkte då, "ja, men hon kan ju inte säga så mycket annat". Nu förstår jag verkligen att hon var helnöjd med den. Vilken författare hade inte varit nöjd med den bästa filmatiseringen baserad på en bok någonsin gjorts?
Något jag tyckte var lite roligt var hur rolig de hade gjort biologi-scenen. Först Edward som såg ut som om han skulle spy och sedan Bella som osäkert luktade på sitt hår, haha! En annan scen som var rätt rolig (men extremt onödig egentligen) var scenen i växthuset. "Google it".
Som ni säkert redan räknat ut hade jag, om jag inte sparata pengar till en dator, sett filmen tre gånger till på biograferna. Men som läget är nu verkar jag få vänta tills den kommer ut på DVD. Jag har räknat ut att det borde vara någon gång runt min födelsedag, vilket innebär att jag då slipper köpa den själv. Men när jag, igår, räknade ut detta när jag och Linnéa gick mot bussen räknade jag även ut att det då innebär 5 månader tills jag får se filmen igen.

Kanske en gång till på bio trots allt?

Supersnygga Robert Pattinson och den utlimata förvåningen som Bella, Kirsten Stewart.