Om jag tar upp en kökskniv och går mot dig, så skulle du inte reagera, eller hur?
Men om jag sedan gör en ansats att sticka kniven i dig, då skulle du reagera, eller hur?

Då skulle du se vad jag kan göra med en elvisp!


(En dag som började mindre bra, slutade skitbra!)

Kent den 23:e var bäst.
Längst fram.
Inga tabbar.
Inget dödsfall.
Inget alls.
Bara Kent. <3

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

Haha, de är inte så dåliga som jag minns att de var.

"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör,
ingen vill veta var du köpt din tröja.
Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad,
och du har tränat bort din dumma dialekt."

"Den som tror att hemma det är där man bor
Har aldrig vart hos mig
Har aldrig vart hos mig"

"fortsätt kör
det gör ingenting om vi dör
jag levde en sekund
jag levde en sekund
det jag fått se
ifrån din Mazda 323
finns alltid kvar hos mig
finns alltid kvar hos mig"

"Minns du var du sa till mig, den där första dagen vi träffades?" sa han och klämde lite lätt om min hand.
"Vad skulle det vara?" sa jag matt. Jag orkade inte ens tänka efter. Vad var meningen med det?
"Du sa att du trodde att ens själ kom tillbaka hit när man dött för att se efter alla de man älskar. Att man inte riktigt är borta förrän de man älskar är det. Att de man älskar ibland kan känna ens närvaro" Jag hatade när han hade rätt. "Menar du att du ska sluta tro på det nu, bara för att någon som stod nära dig dog? Då trodde du aldrig riktigt på det"

Skriva, skriva, skriva. Och nu måste jag upp och fortsätta. Jag är rätt imponerad av mig själv. Jag har skrivit tio sidor (i stl 12) och är ännu bara på det första kapitlet. Det ovanför är dock från kapitel.. 20 eller så.

Förövrigt så ska jag bara ha denna stilmallen tills vidare. Jag måste först få tillbaka vår dator så att jag kan göra min blogg som jag vill att den ska se ut.

Bara för att upprepa mig lite;
Jag skrev
"Jag är fullkomligt likgiltlig när det gäller alla hjärtans dag".
Om folk vet vad likgiltlig betyder så inser folk även att jag knappast menade att jag hatade alla hjärtans dag.

Jag tycker det är så otroligt löjligt med alla hjärtans dag. Vad är det som gör just denna dagen så speciell? Det är ENBART en dag som affärer konspirerat sig sammman till för att de ska kunna tjäna pengar på blommor, choklar, kort, nallar etc etc.
Det som egentligen är löjligast är hur folk reagerar på denna dag.
Antingen är de tillsammans med någon och förväntar sig tre miljoner löjliga presenter från denne.
ELLER så blir de så otroligt deppiga för de är ensamma. Men godmorgon? Ni är ensamma de andra 364 dagarna på året också, vad är det som gör att det blir extra känsligt idag? Alla paren som man ser på alla hjärtans dag ser man de andra dagarna också, men ingen orkar bry sig för de gick inte runt och bar på fyra tusen röda rosor och en onaturligt stor chokladask.
Nej, jag har bestämt mig för att bojkotta alla hjärtans dag.
Eller inte ens det.

Jag är fullkomligt likgiltlig när det gäller alla hjärtans dag.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Känslan är obeskrivlig. Det är precis som om det saknas något, som om jag har gått runt och väntat på något men inte fått det. Jag MÅSTE ha det. Jag går snart ut och får tag i det. Jag biter sönder mina fingar, jag MÅSTE verkligen ha det.
Har det sjunkit till detta? Att jag inte längre kan klara mig igenom en kväll utan det? Jag hade det innan idag, vid två. Nu är klockan kvart i åtta och det känns som om abstinensen aldrig varit såhär stor.
Jag ska starta ett eget rehabiliteringsprogram. Jag vet att jag behöver det, jag behöver det mer än något. Något som får mig att bli av med det lite - kanske helt till och med. 
Just nu funderar jag på fullaste allvar att byta om till lite mer anständigare kläder, säga till mamma att jag bara ska gå ut och gå en runda och sedan få tag på det.
Jag kan inte heller sluta tänka på det. Det är helt sjukt. Varje eller varannan sekund fylls mina tankar upp av tanken på det. Det är bättre när jag är helt pank - då kan jag inte få tag på det. Men när jag har omkring 200 kronor att göra gång på är det illa.

Jag behöver godis, eller vad som än innehåller onaturligt mycket socker. 

Jag sitter och funderar på vad jag har för musik på min dator. Hur underbar den är. Hur saknad den är. Men jag kommer endast ihåg några få artister and it breaks my heart. Tre veckor var för lång tid, och nu är det uppskjutet ytterliggare en vecka. Datorn kommer tillbaka på måndag - och då är jag inte ens hemma. Suck.

Nu ska jag upp och skriva nån mening till, kolla hur många ord jag skrivit och sedan somna till Vänner.

Benvärmare.
Så otroligt meningslöst.
Fast jäkla snyggt.

Jag ska uppfinna magvärmare när jag blir stor.

Vem kom på idén med att man skulle läsa kemi i skolan?
Eller nej, vilken jävla idiot kom på hela idén med att man kunde ha prov i skolan?
Jag VET att det inte var någon som tyckte om skolan. Det måste det vara. En som bestämmde sig för att eftersom skolan var pest och pina för denna så skulle han/hon göra livet minst lika surt för alla som fortarande går i skolan. Vips har man ett kemiprov.

http://www.youtube.com/watch?v=KClIe1RMdF0

Bara lyssna.

Chilledilledill hemma hos matilda just nu.
Jag vill läsa Twilight igen.
Men det ska jag inte.

Jag är trött.

Och fan ta de som sa att sprutorna mot livmoderhalscancer inte gjorde ont. Sepe.