Vem sa att jag var en styrbar robot?
Jag tycker inte om när någon påstår att jag inte vet vad jag tänker. Att jag inte vet vad jag vill. Att jag inte vet vad jag känner. Men det är JAG som vet det, och ingen annan.
Pappa säger alltid det.
"Det tycker du inte egentligen. Det är dina kompisar som tycker det."
"Det är nån idé du har fått."
"Det är något du har fått för dig."
Hur kan det vara så att allt jag säger, känner, tycker och tänker är något som jag fått för mig? Varför är det så att det bara gäller mig? Varför ingen annan? Varför är det jag som inte kan tänka själv?
"Ta en bit till"
"Men jag är inte hungrig"
"ÄH. Det är något du har fått för dig. Ta en bit till sa jag."
Men jag vill inte ha en bit till. Jag är faktiskt mätt. Ingen annan utom jag kan veta det. Det är mina tankar, min kropp, allt är mitt. Vad än någon annan påstår så är det så. Jag tycker vad jag själv vill tycka. Jag känner vad jag vill (eller inte vill) känna, det kan inte styras, känslorna bara finns där.
Jag vill verkligen inte bli itryckt en bit till. Jag vill inte bli påtvingad en massa känslor som jag inte ens känner. Jag vill att pappa och mamma ska förstå att jag faktiskt vet vad jag vill. Det är inte någon random idé jag fått från någon jag sett på stan. JAG VILL LEVA MITT EGET LIV.
Pappa säger alltid det.
"Det tycker du inte egentligen. Det är dina kompisar som tycker det."
"Det är nån idé du har fått."
"Det är något du har fått för dig."
Hur kan det vara så att allt jag säger, känner, tycker och tänker är något som jag fått för mig? Varför är det så att det bara gäller mig? Varför ingen annan? Varför är det jag som inte kan tänka själv?
"Ta en bit till"
"Men jag är inte hungrig"
"ÄH. Det är något du har fått för dig. Ta en bit till sa jag."
Men jag vill inte ha en bit till. Jag är faktiskt mätt. Ingen annan utom jag kan veta det. Det är mina tankar, min kropp, allt är mitt. Vad än någon annan påstår så är det så. Jag tycker vad jag själv vill tycka. Jag känner vad jag vill (eller inte vill) känna, det kan inte styras, känslorna bara finns där.
Jag vill verkligen inte bli itryckt en bit till. Jag vill inte bli påtvingad en massa känslor som jag inte ens känner. Jag vill att pappa och mamma ska förstå att jag faktiskt vet vad jag vill. Det är inte någon random idé jag fått från någon jag sett på stan. JAG VILL LEVA MITT EGET LIV.
96 år
Ikväll, 23:40 för att vara exakt, är det 96 år sedan Titanic krockade med isberget. Klockan 02:27, natten till den 15 april, sjönk det ner under vattenytan.
Jag har länge tänkt skriva något om Titanic. Har två olika idéer som jag fastnat för. Måste få ner dom i ett Word-dokument. Det ska vara klart innan det gått 100 år, vilket ger mig 4 år till.
<3
Jag har länge tänkt skriva något om Titanic. Har två olika idéer som jag fastnat för. Måste få ner dom i ett Word-dokument. Det ska vara klart innan det gått 100 år, vilket ger mig 4 år till.
<3
Humörsvängningar
Denna dag har varit mer ångestladdad än vanligt. Jag har gråtit, skrattat, varit sur och gråtit. Och nu är jag inget av det. Nu är jag bara så otroligt pigg och vill aldrig sova. Okej, någon gång vill jag ju, men inte inatt.
Jag kom på att jag är så himla dålig på att avsluta saker. Jag gör nästan aldrig det. Men Sju ska avslutas. Det bestämde jag när jag skrivit första meningen. Den ska bli klar. Den ska bli över 200 sidor. Den KOMMER bli färdig. Allt som krävs är tålamod, fantasi och tid. Eller?
"En helt ny värld, en plats jag inte trodde fanns.."
Once upon a time...
Det var en gång, för inte så länge sedan, då jag faktiskt uppdaterade min blogg då och då. Nu känns allt så blah, och jag tror inte att någon skulle stå ut med alla mina klagomål hela tiden.
Men jag ska försöka att undvika det just i detta inlägg.
Efter att ha tittat på lite film så funderar jag nu på att gå upp och skriva lite. Jag älskar att skriva och jag har en tio sidor som bara ska över i ett worddokument, men jag vet inte. Jag får se om jag orkar.
Fast det gör jag nog.
Hur som helst så blev min lilla klapp på axeln åt mig själv för att jag gjort så mycket matte lite längre än vad jag hade tänkt mig. Klappen på axeln var nämnligen att sitta vid datorn och då var klockan tio. Nu är den tio i tre och jag har rört mig från denna plats en gång; för att äta lunch.
Han frågade mig: "Gråter du? Du smakar salt"
Jag tittade på honom, utan att svara. Men ibland är en blick allt som krävs för att få någon att förstå. Han sa inte heller något, men bara hans närvaro räckte för mig. Vad jag önskar är att jag tagit vara på stunden mer, för jag hade behövt den så många gånger i mitt liv. Jag önskar att jag inte, helt utan anledning, rest mig upp, gått ut från hans rum och hem till mig. Han sa så många gånger efteråt att han förstod, men det gjorde han aldrig riktigt. Jag tror bara att han ville förstå, men aldrig riktigt gjorde det.
Okej, nu är jag då skrivsugen igen (as you can see).
SEEYA.
Men jag ska försöka att undvika det just i detta inlägg.
Efter att ha tittat på lite film så funderar jag nu på att gå upp och skriva lite. Jag älskar att skriva och jag har en tio sidor som bara ska över i ett worddokument, men jag vet inte. Jag får se om jag orkar.
Fast det gör jag nog.
Hur som helst så blev min lilla klapp på axeln åt mig själv för att jag gjort så mycket matte lite längre än vad jag hade tänkt mig. Klappen på axeln var nämnligen att sitta vid datorn och då var klockan tio. Nu är den tio i tre och jag har rört mig från denna plats en gång; för att äta lunch.
Han frågade mig: "Gråter du? Du smakar salt"
Jag tittade på honom, utan att svara. Men ibland är en blick allt som krävs för att få någon att förstå. Han sa inte heller något, men bara hans närvaro räckte för mig. Vad jag önskar är att jag tagit vara på stunden mer, för jag hade behövt den så många gånger i mitt liv. Jag önskar att jag inte, helt utan anledning, rest mig upp, gått ut från hans rum och hem till mig. Han sa så många gånger efteråt att han förstod, men det gjorde han aldrig riktigt. Jag tror bara att han ville förstå, men aldrig riktigt gjorde det.
Okej, nu är jag då skrivsugen igen (as you can see).
SEEYA.
