Idag har jag sovit ut på riktigt för första gången någonsin kändes det som. Jag har också städat, pluggat, vattnat växter (?!) samt hämtat mina föräldrar. Detta har firats med vaniljglass innehållande krossad choklad som man nästan skulle göra vad som helst för, en väldigt fin säkerhetsvakt att vila ögonen på och lite läkerol. Synd att man aldrig mer kan gå skabbig till ICA Maxi dock men det blir nästan värt att lägga på lite smink för den där fina pojken!

Sedan en halvtimme tillbaka har jag suttit och skrivit för första gången på ett halvår. Vet inte riktigt hur det känns. Konstigt tror jag. Och härligt. Jag ska nu återgå till att lyssna på andra som klagar på att de aldrig riktigt kan få det rätt samtidigt som jag skriver om några som alltid får det rätt och jag tänker på att sommaren är här.

PS. Igår hade jag en massa fina människor här och vi åt middag ute på min terass och satt ute till halv tio på kvällen. Efter att några av dem varit här i närmare tolv timmar vandrade de hem när klockan närmade sig halv fyra och man fortfarande kunde känna doften av vår och sommar.