Idag fick min bror hem en bok som hette Fred! 100 röster mot våld och krig. Runt boken låg en bit papper med några rader text som det var tänkt man skulle läsa. En bit ner på pappret stod det ungefär såhär.

"Det går att förändra attityder, men vi måste alla hjälpas åt. Nästa gång någon mobbar eller hotar kan just du göra skillnad. Nästa gång någon är utsatt är det just du som kan vara ett stöd.
Bläddra, läs, och visa boken för dem du har omkring dig."

Min bror brydde sig inte så mycket om boken (fast för att vara rättvis satt han faktiskt vid datorn och var vid tillfället rätt distraherad), men jag började genast bläddra i den. Det första citat som jag fastnade för var av Anne Frank.

"Det är ett rent under att jag inte gett upp alla mina förhoppningar, för dessa verkar absurda och ogenomförbara. Och ändå håller jag fast vid dem, trots allt, eftersom jag fortsätter tro på människors inre godhet. För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen långsamt allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mott himeln tror jag att allt detta ska vändas till något gott, att även den här ondskan ska upphöra, att det åter ska bli lugn och fred i världsordningen."