Idag är jag sådär mysigt fredagstrött. Så som man kanske ska vara på fredagar. I ordet fredagstrött finns även ordet fredagströg, vilket på sitt sätt kan vara precis samma sak beroende på vem ni frågar. Hade jag fått välja hade det alltid varit fredagskväll, hela veckan hade konstat legat bakom sig och man hade kunnat vara nöjd att man klarade sig igenom ytterliggare en vecka (försovt sig eller inte). Fast nu är det ju så att jag faktiskt inte får välja det. Hm, vem är det som bestämt att det ska vara så? Man kanske skulle ta och skicka iväg en massa brev till Veckobestämningsbyrån och hoppas på att de verkligen lyssnar på vad man har att säga. Eller så stänger de dörren i huvudet på en och säger att de är för trötta för att diskutera det nu eftersom det är fredag och de är fredagströtta.

Vet ni vad jag har insett? Att jag inte vill bli en av de miljontalsvuxna som kommer hem från jobbet och klagar över hur jobbigt det är. För då kan jag inte låta bli att undra varför man utsätter sig för något som man tycker är pest och pina. Sak samma om man älskade det när man precis fyllt 25 år, hade hela livet framför sig och tog den största och bästa chansen man kunde få. Det är aldrig för sent för förändringar, speciellt inte när en vecka som denna uppenbarar sig och man inser hur fort livet faktiskt kan ta slut.

Fast å andra sidan kanske det är helt okej att hitta vad man vill göra när man fyllt 18 år, har hela livet framför sig och bara vill leva på lycka.