HS
Idag vaknade och tyckte halsen var lite bättre! Det vill säga fram tills det att jag satte mig upp i sängen, kände hur ont det gjorde och försökte prata. Nåja. Jag fick handlat en blomma med Linnéa, för snälla som vi är så ville vi ge det till vår handledare som tack. Se, vem hade inte velat ha oss som praktikanter?
Efter att ha varit hemma hela dagen bestämde jag mig för att gå en promenad till Maxi (för att handla drinktilltugg och lite godis, ja, men det kvittar för jag fick så otroligt mycket motion på den lilla promenaden! tydligen kvittar det om man cyklar eller går, det ena är inte bättre än det andra. Kan dock tycka att det är mysigare att gå oftast.) Tydligen storhandlar alla på fredagar, visste ni det? Hamnade bakom två barnfamiljer med vagnar fullare än efter en dag på Ge-Kås, men eftersom jag insåg att det inte skulle göra någon nytta att byta kö stod jag kvar med min musik i öronen. Det var först när det var min tur att betala som jag upptäckte att personer som ställt sig i kö efter mig, fast vid en annan kassa, var klara sedan länge. Poängen jag skulle komma fram till med detta var att när jag stod där i kön och lyssnade på I'd rather be with you med Joshua Radin fick jag en slags uppenbarelse. Ni vet, de där som är så mysiga för man blir så nöjd med det man lyckas komma på. Fast nu när jag tänker efter så vet jag inte varför jag berättar detta för er eftersom jag absolut inte tänker berätta vad jag kom fram till (förrän i en avlägsen framtid då ni förhoppningsvis får veta ändå, men man vet ju aldrig. Får kanske skriva en liten lapp och lägga på mitt rum någonstanns så att om jag skulle dö får ni ändå veta.. å andra sidan hoppas jag att ni inte börjar leta efter lappen det första efter jag dött, haha.)
Idag har det även bestämts att jag ska kollas upp för Hereditär Sfärocytos (HS), som är en ärftlig blodsjukdom som gör att blodkropparna är runda (sfäriska.. duh) istället för hur de egentligen ska se ut. Man kan få huvudvärk, järnbrist och vara väldigt trött och har man det funkar inte järntabletter. Sounds familiar? Yes! Så när jag frågade pappa började han prata om hur han förmodligen hade det och började beskriva, vad som lät som, mig och jag kunde inte låta bli att undra varför han inte sagt något om det tidigare. Han bara ryckte på axlarna, haha!
Nu ska jag skriva ner saker jag kommit på under dagen innan jag glömmer det. Ha en megabra fredag!
Efter att ha varit hemma hela dagen bestämde jag mig för att gå en promenad till Maxi (för att handla drinktilltugg och lite godis, ja, men det kvittar för jag fick så otroligt mycket motion på den lilla promenaden! tydligen kvittar det om man cyklar eller går, det ena är inte bättre än det andra. Kan dock tycka att det är mysigare att gå oftast.) Tydligen storhandlar alla på fredagar, visste ni det? Hamnade bakom två barnfamiljer med vagnar fullare än efter en dag på Ge-Kås, men eftersom jag insåg att det inte skulle göra någon nytta att byta kö stod jag kvar med min musik i öronen. Det var först när det var min tur att betala som jag upptäckte att personer som ställt sig i kö efter mig, fast vid en annan kassa, var klara sedan länge. Poängen jag skulle komma fram till med detta var att när jag stod där i kön och lyssnade på I'd rather be with you med Joshua Radin fick jag en slags uppenbarelse. Ni vet, de där som är så mysiga för man blir så nöjd med det man lyckas komma på. Fast nu när jag tänker efter så vet jag inte varför jag berättar detta för er eftersom jag absolut inte tänker berätta vad jag kom fram till (förrän i en avlägsen framtid då ni förhoppningsvis får veta ändå, men man vet ju aldrig. Får kanske skriva en liten lapp och lägga på mitt rum någonstanns så att om jag skulle dö får ni ändå veta.. å andra sidan hoppas jag att ni inte börjar leta efter lappen det första efter jag dött, haha.)
Idag har det även bestämts att jag ska kollas upp för Hereditär Sfärocytos (HS), som är en ärftlig blodsjukdom som gör att blodkropparna är runda (sfäriska.. duh) istället för hur de egentligen ska se ut. Man kan få huvudvärk, järnbrist och vara väldigt trött och har man det funkar inte järntabletter. Sounds familiar? Yes! Så när jag frågade pappa började han prata om hur han förmodligen hade det och började beskriva, vad som lät som, mig och jag kunde inte låta bli att undra varför han inte sagt något om det tidigare. Han bara ryckte på axlarna, haha!
Nu ska jag skriva ner saker jag kommit på under dagen innan jag glömmer det. Ha en megabra fredag!
Kommentarer
Trackback