Calling out winter
Ja, jag lever fortfarande. Har mest njutit av att vara fri från skolan de senaste dagarna, dvs suttit här och degat samt praktiserat på MAS med Linnéa. Väldigt trevligt, främst för att vi inte ska vara där förrän vid tio (halv elva idag) och får gå hem vid ett..
Nu ska jag dricka upp min kopp te samtidigt som jag funderar över dagens stora problem (om jag ska skriva eller spela wow nu alltså). Ni kan säkert förstå hur otroligt svårt jag måste ha det här i livet som måste göra sådana val dagligen. Vissa har det lätt, men jag är uppbarligen inte en av dom.
Hahahaha, okej, förlåt, var tvungen. Får väl skylla på att jag bara har en jäkligt torr humor.
Kan inte låta bli att tänka på hur JÄVLA mycket lättare livet skulle vara för alla om de bara.. accepterade saker istället för att älta det om och om igen till håret på huvudet faller av. Dock verkar det finnas en mekanism hos oss människor som säger åt oss att inte acceptera saker utan ta reda på alla omständigheter tills vi blir galna (eller omgivningen blir galen tillbaka). Visste ni om att det är otroligt deprimerande att alla är så deprimerande alltid? ahaha, okej inte alla, men ni glada jävlar som läser detta vet ju om att ni inte är deprimerande eftersom ni är så pass glada att ni inte kommer ta åt er (för tydligen, ju mer deprimerad man är, desto mer tror man att allt och alla handlar om en själv.)
Det roliga (haha, vet inte om det är så roligt egentligen dock) är att snart kommer vinterdepressionen kicka in och det kommer bli likadant som varje år. Fast jag tänkte göra en liten ändring i år: jag vägrar lyssna på Kent och bli mer ledsen än nödvändigt! Håller mig till Joshua Radin och annan musik som gör mig så pass glad att jag tycker det är så himla kul att gå en promenad och bara njuta av musiken och känna hur man egentligen vill skutta fram. Eller ja, detta är då planen, fråga mig om en eller två månader om jag höll mig till den.
Förresten! När jag i tristess gick till maxi innan för att titta lite på böcker kunde jag inte låta bli att bläddra i Guiness World Records 2010. Jag hade glömt hur mycket jag älskar dom böckerna, vilket innebär att jag nu ska gå och bläddra i GWR 2008. Jag hoppas att ni alla får en trevlig tisdagkväll!
P.S. det är inte rättvis på något plan att man ska behöva dö när man är 55 år. D.S.
Nu ska jag dricka upp min kopp te samtidigt som jag funderar över dagens stora problem (om jag ska skriva eller spela wow nu alltså). Ni kan säkert förstå hur otroligt svårt jag måste ha det här i livet som måste göra sådana val dagligen. Vissa har det lätt, men jag är uppbarligen inte en av dom.
Hahahaha, okej, förlåt, var tvungen. Får väl skylla på att jag bara har en jäkligt torr humor.
Kan inte låta bli att tänka på hur JÄVLA mycket lättare livet skulle vara för alla om de bara.. accepterade saker istället för att älta det om och om igen till håret på huvudet faller av. Dock verkar det finnas en mekanism hos oss människor som säger åt oss att inte acceptera saker utan ta reda på alla omständigheter tills vi blir galna (eller omgivningen blir galen tillbaka). Visste ni om att det är otroligt deprimerande att alla är så deprimerande alltid? ahaha, okej inte alla, men ni glada jävlar som läser detta vet ju om att ni inte är deprimerande eftersom ni är så pass glada att ni inte kommer ta åt er (för tydligen, ju mer deprimerad man är, desto mer tror man att allt och alla handlar om en själv.)
Det roliga (haha, vet inte om det är så roligt egentligen dock) är att snart kommer vinterdepressionen kicka in och det kommer bli likadant som varje år. Fast jag tänkte göra en liten ändring i år: jag vägrar lyssna på Kent och bli mer ledsen än nödvändigt! Håller mig till Joshua Radin och annan musik som gör mig så pass glad att jag tycker det är så himla kul att gå en promenad och bara njuta av musiken och känna hur man egentligen vill skutta fram. Eller ja, detta är då planen, fråga mig om en eller två månader om jag höll mig till den.
Förresten! När jag i tristess gick till maxi innan för att titta lite på böcker kunde jag inte låta bli att bläddra i Guiness World Records 2010. Jag hade glömt hur mycket jag älskar dom böckerna, vilket innebär att jag nu ska gå och bläddra i GWR 2008. Jag hoppas att ni alla får en trevlig tisdagkväll!
P.S. det är inte rättvis på något plan att man ska behöva dö när man är 55 år. D.S.
Kommentarer
Trackback
