Jag tycker verkligen om när man planerat att plugga och sen inte fått med sig allt man behöver hem. Åhja, jag tycker också om när man helt plötsligt känner för att skriva för första gången på flera månader. Självfallet händer allt detta när jag behöver plugga. Naturligtvis. När annars?

Som när det lilla barnet frågade sin pappa, "när kommer du tillbaka?" med tårar i ögonen.
och när pappan svarade kallt, "aldrig".
som när barnet stod tyst kvar och tittade efter sin pappa som hon aldrig mer skulle få se.
eller som när pappan fortsatte gå utan så mycket som ett andetag bakåt.
som när det söndergråtna barnet gick in i köket och fann sin mamma på köksgolvet, död.
och som när pappan rev brevet om moderns död i två bitar innan han ens läst det.
som när den lilla flickan flyttade in hos sin systers familj.
eller som när pappan tömde de sista flaskorna whisky.
och som när flickan gav upp om sin framtid.
och som när pappan fick brevet om sin yngsta dotters död.