Idag väckte mamma mig innan hon stack till jobbet vid tjugo i åtta. Jag lyckades, mot alla odds, somna om och vakna igen halv nio. Jag suckade, rullade över på andra sidan och blundade: halv tio vaknade jag igen, otroligt lättad över att jag hittat nyckeln till hur jag kan somna om.

From morning to the black of night.

Jag gjorde en trevlig upptäckt igår, nämnligen att Sixpence none the richer är otroligt bra. Jag tycker om att hitta ett nytt band man inte lyssnat på förut och faktiskt orka lyssna på mer än en låt. Det är trevligt eftersom det inte händer mig speciellt ofta.

So could you reach down and break my will?

Nu måste jag faktiskt återgå till mitt flitiga pluggande som inte är så flitigt alls. Och ja, jag är medveten om att jag tjatat om detta jävla fysikprov varje dag i snart två veckor, men om två dagar är det över.

"I open at the close."
Breathing fast and hard, he stared down at it. This was the close. This was the moment.
He pressed the golden metal to his lips and whispered, "I am about to die."

Åhåh vad jag älskar Rowling och ojoj vad otroligt mycket bättre hon är på att skriva än Meyer.