Går man natur får man tydligen men för livet. Hela dagen har jag gått runt och känt mig som en dålig person, någon som gör andra saker istället för det de borde göra. Tror inte mitt huvud riktigt förstår det här med att jag inte har något att plugga (resten av mig förstår det inte heller för den delen).
Jag var och tränade idag och kände mig asbra efteråt. Awkward moment när jag insåg att Fredrik (f.d trombonare i orkestern och f.d Augustenborgare OCH heleneholmare (dock inte de två sistnämna samtidigt som mig)) stod rakt emot mig i andra änden av salen. Funderade på att vinka, men gjorde det inte eftersom jag inte var säker på om han kom ihåg vem jag var. När passet var slut visade det sig att en kvinna M's mamma pratat med efter varenda pass (f.d arbetskamrat) var mamma till Fredrik. Liten chock, ja.

Ojoj, nu var det visst dags för snacks och drink! Tjingeling!