(OBS. liten ändring i föregående inlägg; ALEX och inte alexandra. hihi, förlåt alex!).

denna dagen är fin.
jag har vandrat malmös fina (väldigt subjektiv och tillfällig åsikt) gågator upp och ner två gånger, med mellanlandning på en bänk inne på triangeln och slutpunkt på en bänk på gustav.
det blåser som fan kan jag meddela er som inte märkt det ännu eller bor i en låda.

nu till vad jag ville berätta.
jag är en person som inte hatar människor hur lätt som helst. stör sig på, ja, men inte hatar.
just nu känner jag ett sådant otroligt.. hat mot en viss person. (nej, jag tänker absolut inte berätta vem det är och ni kan ju kiss it goddbye om att ni får fråga. om ni inte heter linnéa och redan vet det, haha. FRÅGA INTE LINNÉA HELLER! haha).
poängen är att det är rätt utmattande ibland att få ångest bara man tänker på någon. (jag vet att ni suckar och tänker; gud vilka problem hon har). eller jag vet inte riktigt om det är ångest egentligen. får ont i magen precis som om jag är nervös inför något och bara känner hur jag aldrig mer vill tänka på personen.

jag känner mig så manodepressiv när det gäller allt. fråga mig igen om en månad vad jag tycker om personen, haha.

TJINGELING.