andas olivia, andas.

om jag, någon vacker dag i framtiden, tittar tillbaka på hur jag känner just nu i denna sekund så vet jag helt ärligt inte vad jag skulle tycka och tänka om mig själv.
kanske att jag saknar empati och inte borde vara tillåten nära människor jag inte klarar av, som så lätt träffar en öm punkt och får mig att vilja vråla rätt ut.
kanske skulle jag tycka att jag betedde mig barnsligt och vara glad över att jag inte längre var så.
kanske skulle jag skratta åt att jag haft en (lång) period i mitt liv då jag faktiskt var så.
eller så kanske jag rent av skulle förstå precis hur jag kände och vara glad över att vissa människor inte längre finns i mitt liv.
allvarligt talat kan jag inte säga att jag hoppas på det ena mer än det andra eller om jag skulle vara glad om något av det stämde. men vad jag däremot tror, och praktiskt taget vet, är att om en läkare skulle få för sig att titta in i min hjärna så skulle han få en chock över vad han fick möta. just när de trodde att ingen kunde vara mer screwed up än vad de redan sett så träffar de mig. voìla.
grejen är den att jag kan faktiskt inte förklara för någon hur screwed up jag faktiskt är så chansen är att alla som läser allt detta inte kommer förstå vad jag pratar om. å andra sidan är poängen snarare att jag ska få skriva av mig än att några random människor ska förstå.
något jag tycker är rätt fascinerande är hur jag kan reta mig på minsta lilla grej när jag väl har börjat. har jag väl börjat tänka i de banorna är det nästan kört i en eller två veckor fram. när det då äntligen släpper lyckas jag hitta något nytt, något som är ännu mindre än det som jag började reta mig på två veckor tidigare.

shake it off.

nu ska jag försöka tänka på något helt annat för just nu har jag både ont i magen och en liten huvudvärk på grund av detta. don't ask me how i know.
om en fyrtiofem minuter är det orkester. jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig men jag har sett fram emot det några dagar nu. det beror nog på att låtarna vi nu spelar inte är låtar som vi tjatat igenom i tre år.

tjenis penis pillevink! "ursäkta för inlägget" kanske skulle vara lämpligt att tillägga men det är trots allt min blogg och helt ärligt får jag skriva vad fan jag vill här.