Mamma och pappa sitter och tittar på en dokumentär om Berny Pålsson. Jag tycker hon är skitcool, verkligen, men jag klarar inte av att se på henne...s armar. Inget illa ment till någon på något sett (eller Berny själv för den delen), i will explain. Jo, med tanke på att hon skrivit Vingklippt Ängel (som jag bara klarade av att läsa mindre än en tredjedel av innan jag kände mig psyikiskt störd) så vet man mer... bakgrund till alla hennes ärr. Och det mår jag inte bra av att sedan titta på. Jag tycker det blir alldelles för jobbigt.

  Onödigt inlägg egentligen, men var bara tvungen att skriva av mig.