Marmeladekakor kommer aldrig att slå igenom.
Idag började jag tio över tolv. Det var trevligt. Imorgon börjar jag också tio över tolv. Det var också trevligt.
Fast det som ska bli trevligast är imorgon kväll, då Anna fyller år. Vi ska chilla lite på insparken (Heleneholm) och sedan äta på Jensens. Dock inte förrän efter klockan nio, då man inte får boka bord till så många som vi är till klockan sex.
Igår var jag hos läkaren. Det gick bra, och jag gick därifrån med mitt recept.
Jag är snart (!) färdig med BD. Jag orkar egentligen inte läsa ut den; jag är mer sugen på att läsa Harry Potter just nu. Men, envis som jag är, så har jag sagt att den ska läsas färdigt och det ska ske snart.
Det är den elfte september idag. Det innebär att det gått 6 år om två månader. 6 år sedan lilla morfar dog (och ni trodde jag menade attackerna i USA..). Det sjuka är att jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag vet att vi hade en vikarie den dagen, för pappa bad att få prata med henne ensam och jag håll på att gå under av pinsamhet. När han sedan sa till mig att packa ihop mina saker för att vi skulle åka till Särdal så klickade det för mig. Han hade inte ens sagt att något hade hänt, men ändå viskade jag tyst för mig själv när jag knöt skorna "snälla, vem som helst utom morfar". Bilresan dit, som i normalfallet brukade kännas så lång, tog knappt tio minuter (inte bokstavligt talat, den tog i själva verket en och en halv timme). Jag minns inte att vi åkte hem till mormor, där mamma och Pia redan var. Jag minns däremot när vi kom till det stora, grå höghuset, det vill säga sjukhuset. Jag hade på mig min lila jacka, med päls-wannabe för tolvåringar vid ärmsluten. Jag använde den som ett slags... munskydd runt munnen och näsan när vi gick in för att kolla på honom. Den dagen tog aldrig slut.
Vilken sentimental text. Det var inte meningen. Jag bara kom att tänka på det.
Från det ena till det andra så har jag en sju helvetes huvudvärk! Den släpper inte. Det är precis som om jag känner hur pulsen slår innuti mitt huvud. Lite obehagligt.
Äsch. Nu ska jag spela lite på blip (där trodde ni minsann jag skulle skriva wow!).
OVER AND OUT.
Fast det som ska bli trevligast är imorgon kväll, då Anna fyller år. Vi ska chilla lite på insparken (Heleneholm) och sedan äta på Jensens. Dock inte förrän efter klockan nio, då man inte får boka bord till så många som vi är till klockan sex.
Igår var jag hos läkaren. Det gick bra, och jag gick därifrån med mitt recept.
Jag är snart (!) färdig med BD. Jag orkar egentligen inte läsa ut den; jag är mer sugen på att läsa Harry Potter just nu. Men, envis som jag är, så har jag sagt att den ska läsas färdigt och det ska ske snart.
Det är den elfte september idag. Det innebär att det gått 6 år om två månader. 6 år sedan lilla morfar dog (och ni trodde jag menade attackerna i USA..). Det sjuka är att jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag vet att vi hade en vikarie den dagen, för pappa bad att få prata med henne ensam och jag håll på att gå under av pinsamhet. När han sedan sa till mig att packa ihop mina saker för att vi skulle åka till Särdal så klickade det för mig. Han hade inte ens sagt att något hade hänt, men ändå viskade jag tyst för mig själv när jag knöt skorna "snälla, vem som helst utom morfar". Bilresan dit, som i normalfallet brukade kännas så lång, tog knappt tio minuter (inte bokstavligt talat, den tog i själva verket en och en halv timme). Jag minns inte att vi åkte hem till mormor, där mamma och Pia redan var. Jag minns däremot när vi kom till det stora, grå höghuset, det vill säga sjukhuset. Jag hade på mig min lila jacka, med päls-wannabe för tolvåringar vid ärmsluten. Jag använde den som ett slags... munskydd runt munnen och näsan när vi gick in för att kolla på honom. Den dagen tog aldrig slut.
Vilken sentimental text. Det var inte meningen. Jag bara kom att tänka på det.
Från det ena till det andra så har jag en sju helvetes huvudvärk! Den släpper inte. Det är precis som om jag känner hur pulsen slår innuti mitt huvud. Lite obehagligt.
Äsch. Nu ska jag spela lite på blip (där trodde ni minsann jag skulle skriva wow!).
OVER AND OUT.
Kommentarer
Trackback
