Jag har nu insett att saker inte tar så lång tid som man tror. Ni förstår, jag fastnade framför tvn idag innan jag skulle trill trombonlektionen. Detta innebar att jag inte stack hemifrån förrän fem över - den börjar tjugo över. Jag trodde jag skulle komma åtminstonde fem minuter för sent. Men icke! Nästan exakt tjugo över kom jag inklampandes till salen där Anna redan väntade tillsammans med Peter. Jag måste då säga att det var rätt duktigt gjort av mig, speciellt eftersom jag inte kände mig så stressad som jag borde ha gjort.

Min lillebror tycker om att lyssna på låten 'När en flicka talar skånska' med Danne Stråhed. Nu ligger skivfodralet här bredvid mig och jag känner hur han stirrar på mig. Ni vet, en sådan bild så att var jag än sätter mig kan jag sa att hans ögon är på mig. Nu tänker ni säker "men vänd på skivan då, dummer?". Då säger jag "NEJ!". Detta är för att (ja, jag vet att jag är helknäpp) Danne inte kan andas om han har ansiktet ner mot bordet.

Ja. HEJDÅ alla läsare som inte ens tyckte jag var knäpp innan! Haha.