Hur kan det vara så att ens impuls alltid gör tvärtemot vad man tänker att man ska göra? Okej, inte alltid. Hade den alltid gjort motsatt så hade man inte börjat springa när man blev jagad eller skrika när någon slog en. Jag tror jag omformulerar mig; varför är det så att ens impuls ibland gör tvärtemot vad man tänker att man ska göra?
Det gjorde jag idag när jag gick hem efter fordonslektionen. Ett killgäng (snarare killgäng blandat med mansgäng) kom gående på andra sidan gatan, en bit bort ifrån dit jag var på väg. Min första tanke var; "okej, så länge jag inte vänd..." Denna tanke avbröts av att jag VÄNDE MIG OM och fick ögonkontakt med en av killarna. De skrek något jag inte uppfattade och jag ökade takten en aning.

Eller det kanske bara är jag som gör precis tvärtemot mina egna tankar?