Galen dag!
Jag har lärt mig en läxa; låt aldrig den första tanken på morgonen när du vaknar vara "åh vilken bra dag det kommer vara idag". Det var nämnligen så jag tänkte och den började väldigt bra! Kemilab där vi byggde bilar, följt av en håltimme då jag och Linnéa stack hem till mig och åt. Matten flöt på (jag fick räknat en massa!) och engelskan var helt okej. Fick GP på provet, men jag var inte speciellt nöjd med själva poängen.
När jag var hemma på håltimmen tog jag med mig trombonen till skolan för att slippa stressa som en gnu. Jag tog det lugnt efter lektionen (som slutade en kvart tidigare. typiskt!) och cyklade till lektionen. När den var över hade mamma och jag bestämt att vi skulle träffas vid rödljusen vid Södervärn och att hon skulle ringa mig när hon stack ifrån frisören. Eftersom jag tog med mig trombonen på håltimmen åkte jag aldrig hem igen för att hämta mobilen, så mamma kunde inte ringa mig. Jag kom dit, men hon var inte där så jag började cykla mot frisören, jag tänkte att jag kanske skulle möta henne. Jag cyklade och cyklade och cyklade, men ingen mamma. Till sist var jag så nära frisören så jag cyklade ända bort för att se om hon var där fortfarande. Självfallet var hon inte det och jag stod ensam vid kronprinsen. Jag cyklade i en halvtimme för att komma dit. Då började jag cykla hem i helvetesmotvinden och dynamon till framljuset som mest tyckte om att få mig att cykla så långsamt så att jag nästan stod helt still. När jag, trött och med huvudvärk, kom till ett övergånsställe vid mobilia flög mössjäveln av och la sig mitt i gatan. Smidig som man är skulle jag då av cykeln, med trombonen på ryggen och i högklackade skor, för att hämta mössan. Det var en riktigt trevlig bil som stannade för mig för han säkert undrade vafan jag höll på med. Jag kom hem tillslut iallafall, men då började mamma skrika på mig för att jag inte haft mobilen med mig. Jag förklarade hur det hela låg till, och då tyckte hon jag elak och arg mot henne. Ursäkta för att jag kanske ville att du skulle tycka det var snällt av mig att cykla från södervärn till kronprinsen och sedan tillbaka hela vägen hem när det är motvind vilket håll man än cyklar och duggregn. Jag ignorerade mamma i två och en halv timme innan hon kom upp och bad om förlåtelse. Jag sa faktiskt också förlåt.
Jag åkte sedan till det nyinvigda Coop med mamma och pappa. Riktigt trevligt. Och nu är klockan helt plötsligt halv tio och jag börjar åtta imorgon. Slutar dock halv tolv. Tjingeling!
När jag var hemma på håltimmen tog jag med mig trombonen till skolan för att slippa stressa som en gnu. Jag tog det lugnt efter lektionen (som slutade en kvart tidigare. typiskt!) och cyklade till lektionen. När den var över hade mamma och jag bestämt att vi skulle träffas vid rödljusen vid Södervärn och att hon skulle ringa mig när hon stack ifrån frisören. Eftersom jag tog med mig trombonen på håltimmen åkte jag aldrig hem igen för att hämta mobilen, så mamma kunde inte ringa mig. Jag kom dit, men hon var inte där så jag började cykla mot frisören, jag tänkte att jag kanske skulle möta henne. Jag cyklade och cyklade och cyklade, men ingen mamma. Till sist var jag så nära frisören så jag cyklade ända bort för att se om hon var där fortfarande. Självfallet var hon inte det och jag stod ensam vid kronprinsen. Jag cyklade i en halvtimme för att komma dit. Då började jag cykla hem i helvetesmotvinden och dynamon till framljuset som mest tyckte om att få mig att cykla så långsamt så att jag nästan stod helt still. När jag, trött och med huvudvärk, kom till ett övergånsställe vid mobilia flög mössjäveln av och la sig mitt i gatan. Smidig som man är skulle jag då av cykeln, med trombonen på ryggen och i högklackade skor, för att hämta mössan. Det var en riktigt trevlig bil som stannade för mig för han säkert undrade vafan jag höll på med. Jag kom hem tillslut iallafall, men då började mamma skrika på mig för att jag inte haft mobilen med mig. Jag förklarade hur det hela låg till, och då tyckte hon jag elak och arg mot henne. Ursäkta för att jag kanske ville att du skulle tycka det var snällt av mig att cykla från södervärn till kronprinsen och sedan tillbaka hela vägen hem när det är motvind vilket håll man än cyklar och duggregn. Jag ignorerade mamma i två och en halv timme innan hon kom upp och bad om förlåtelse. Jag sa faktiskt också förlåt.
Jag åkte sedan till det nyinvigda Coop med mamma och pappa. Riktigt trevligt. Och nu är klockan helt plötsligt halv tio och jag börjar åtta imorgon. Slutar dock halv tolv. Tjingeling!
Kommentarer
Trackback