Alltid ett steg före.
Konserten på Palladium gick bra, om man bortser från det faktum att ingen vill höra de sista 40 takterna igen men Peter envisades ändå. Jag blev sedan hemkörd av Linnéas snälla pappa, följt av att Arvid, som faktiskt satt ca 10 meter från ytterdörren, inte orkade resa på sin beniga rumpa för att öppna, utan istället fick pappa som var nere i källaren springa upp och öppna. Det tog därför sin lilla tid och jag fick stå där och sjunga för mig själv i kylan.
När jag kom upp för att säga hej till mamma så sa hon; "jag hörde att du fick tillbaka ett prov idag som det gick bra på!". Jag kände mig lagom bortblåst eftersom jag visste att jag inte hunnit berätta det för henne än. Det visade sig att mamma, pappa och Arvid hade pratat med Andreas i min klass på öpppet hus. När han fick reda på att de var mina föräldrar berättade han detta. Haha.
För en liten stund sedan gick jag in på youtube och hittade en lunchscen från Twilight. Jag tror jag kommer att sitta och irritera mig på hur självsäker Kirsten spelar Bella som under hela filmen. Kanske också hur de töntifierat den, eller åtminstone sabbat lunchscenen. Eller det kanske bara är jag som tyckte scenen var lite töntig?